Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKOLAN PÅ 1840-T ALE T.
59
han någonsin utdelade någon kraftigare vare sig luggning eller
örfil. Vid kritiska tillfällen nöjde han sig med att, så att säga
antydningsvis, »smått nypa» i brottslingens hår eller låta den
kraftiga handens fingrar lätt beröra föremålets kind, hvilka
bestraffningar i trots af sin, så att säga, symboliska
beskaffenhet nästan alltid hade till följd, att den bestraffade, äfven om
han för resten var en än så strykvan halfbuse, utbrast i tårar.
»Seså, var nu ingen lipsill!» hette det då, och så var allt
glömdt. Rabe imponerade icke genom sitt yttre, ty han var
liten till växten, ehuru utrustad med en kraftfull och harmonisk
kroppsbyggnad. Hans makt låg i hans jämnmod, hans lugna
glädtighet, hans manlighet och framför allt den nästan
faderliga godhet, som utan vare sig smekningar eller någon annan
yttring af känslosamhet, så att säga, utstrålade från hela hans
personlighet och särskildt gaf sig uttryck i hans blick och
den manliga, fulltonigt klingande stämman, hvilken senare
också i väsentlig mån bidrog att göra honom till en mycket
omtyckt predikant. Rabe tjänstgjorde endast några år vid
skolan och öfvergick därefter i kyrkans tjänst samt afled vid
hög ålder som kyrkoherde, kontraktsprost m. m., aktad och
älskad af en hvar, som med honom kommit i någon beröring
och icke minst af sina forna lärjungar.
Vid mognare år fick jag aldrig tillfälle att trycka hans
hand, kanske skulle han icke heller efter några årtiondens
förlopp hafva erinrat sig ens mitt namn, men aldrig glömmer jag
dig, du käre, gode, varmhjärtade lärare!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
