Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SKOLAN PÅ 1840-T ALE T. 99
med dennes medbrottslingar eller, med andra ord, skolans
samtliga lärjungar?
Hvardera af dessa historier innebär en viktig lärdom. Är
rektor allt för beskedlig, så skola lärjungarna dagligen och
stundligen uppträda som öfversittare gentemot honom. Är
däremot rektor allt för sträng och därjämte hetsig, så kan
han visserligen spela öfversittare mot en och en eller några
af lärjungarna i sänder, men om alla sammangadda sig emot
honom, så är han i regeln förlorad, ty om lärjungarna i en
skola blott en enda gång fått »blod på tand» eller lärt sig
möjligheten att spela öfversittare gentemot rektor, så skola de
sedermera endast med största svårighet förmås att släppa sitt
tag eller städse ånyo försöka taga hämnd för lidna oförrätter.
Vår gamle Petter var visserligen en sträng herre af gamla
stammen, men han var ingen tyrann, och man kände liksom
i luften, att gubben var rättvis eller åtminstone ville vara det.
Han var därför hvarken hatad eller missaktad, äfven om hans
döfhet gaf anledning till att man, som ofvan är nämndt, bakom
hans rygg tillställde hvarjehanda små extranöjen. leke heller
gjorde han sig, såvidt jag kan erinra mig, någonsin skyldig
till förlöpningar eller hetsiga utbrott, hvilka i en skola så lätt
gifva upphof till massmyteri. Se här några prof på, huru vår
gamle Petter redde sig i brydsamma lägen.
Han sparade, såsom ofvan är beskrifvet, ingalunda sin
rotting, när det gällde att bestraffa okynne i de lägre klasserna,
men han använde den sällan och ytterst ogärna mot sina
qvartaner, ty de voro ju i själfva verket hans bundsförvanter
och medhjälpare i fråga om skoltuktens upprätthållande, och
så till sist voro de ju hans, hans egna »pajkar». Men hade
de i massa eller någon särskild bland dem gjort sig skyldiga
till någon gröfre förseelse, så lade han ingalunda fingrarna
emellan.
Så till exempel hände det en dag, att den gamle judiske
ritläraren Meyer, om hvilken något mera härnedan, råkade
komma mer än en halftimme för sent till sin s. k. lektion.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
