Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GYMNASIUM 1848-1851.
105
håller i handen. Klockan slår half sju i kyrktornet. »Skäcken»,
ropar utkiken, och alla intaga sina platser, ty på bryggan
skymtar en • lång* mörk gestalt, som ilar åstad med samma
glidande fart som en råtta öfver ett kammargolf. Han är
insvept i en svart fårskinnspäls, så fotsid, att den slår som en
fruntimmerskjol kring de magra benen. Pälskragen är uppslagen,
så att knappt mer än spetsen af en liten trubbnäsa är synlig.
På hufvudet bär han en pälsmössa och på de stora fötterna
ett par glappande lädergaloscher, så stora, att den gamle
måste glida eller nästan »kana» för att kunna fasthålla dem
på deras plats. Figuren såg ut som en gammal gumma,
hvilken fallit på det orådet att gå på skidor. Några
ögonblick därefter är han inne i rummet, där han med samma
oförminskade fart glider upp i katedern. Först här tager han
af sig den stora »lufvan» och slår ned pälskragen, hvarvid han
blottar ett visserligen blekgult, men oändligt fromt och blidt
anlete, krönt af en både till längd och bredd jättestor panna.
Nedanför denna sitta ett par små närsynta ögon, nedanför
dessa åter den lilla oklassiska näsan, så en mycket lång
öfverläpp, vidare en mycket bred mun, som ständigt, då ägaren
nämligen är vid sitt vanliga lynne, liksom står på språng till
ett leende, och så till sist en bred och ovanligt kraftigt
utvecklad underkäke, hvilken, så snart gubben kommit i katedern,
oaflåtligt rör sig üpp och ned, så att den tyckes liksom glappa
i kapp med de gamla galoscherna. Denna egendomliga
käkrörelse tillsammans med ljudet af hans allt annat än manliga
stämmà hade förlänat den gamle tillnamnet »Skäcken».
Detta var lektorn i teologi och historia vid Göteborgs
gymnasium, kyrkoherden i Stora Lundby pastorat på Hisingen,
teologie licentiaten och verklige teologie doktorn m. m. Niclas
Beckman. Att döma af lärdomsgraden skulle han varit en af
sitt lands lärdaste teologer vid denna tid, ty bland Beckmans
samtida lär det icke funnits mer än tre teologie licentiater, han
själf inberäknad. Men hvilken underlig lärdom! Det förefaller
mig ibland, som om gubbens stora, breda panna liksom utgjort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
