Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
G YMNASIUM 1848- 1851. 111
För att emellertid bemantla sin okunnighet började han
helt käckt: »Jo, Theophrastus Paracelsus han dog...»
Då han emellertid ej var i stånd att finna några flera
biografiska uppgifter, återstod för honom ingen annan utväg
än att upprepa: »Jo, Theophrastus Paracelsus dog...»
Till sist blef dock gubben själf orolig. Antagligen hade
han trott, att mystikerna, som han råkat nämna, hörde till
läxan, men så var icke förhållandet. Till råga på olyckan
hade gubben själf glömt den märklige mannens dödsår,
hvarför äfven han började bläddra, men med samma påföljd som
Holm. Theophrastus Paracelsus stod ej att finna. Situationen
började blifva så spännande, att äfven de ifrigaste romanläsarna
vaknade upp för att iakttaga den med hvarje ögonblick sig
ökande förvirringen hos såväl lärjunge som lärare. Men när
Holm nu för nionde eller tionde gången upprepade sitt:
»Theophrastus Paracelsus, ja, han dog...» tog gubben
slutligen sitt parti, lade blyertspennan vid vänstra sidan om näsan
och sade i en ton af djup eftertanke och tillika af hjälplös
förvirring:
»Ja, det har du minsann rätt i, min käre Holm,
Theophrastus Paracelsus dog . .. ja, det gjorde han verkligen . . .
han dog. . . hm!»
Under ett lifligt, men tyst jubel från åhörarnas sida —
ty doktorns hörsel var lika fin som hans syn var svag —
skyndade han sig sedan att genomgå återstoden af läxan,
men tycktes den dagen hafva förlorat ali lust för utflykter,
där han möjligen kunnat påträffa någon ny Theophrastus
Paracelsus.
Se här ett annat drag af den vänlige mannens menlöshet.
Under terminerna voro såväl skolgossar som gymnasister
förpliktade att bevista högmässan i Domkyrkan hvarje
söndag. Detta var i och för sig ett tanklöst påbud, ty vill man
göra ett barn, och i synnerhet ett stadsbarn, riktigt
kyrko-fientligt, så behöfver man blott tvinga det att bevista
högmässan hvarje söndag. Härtill sällade sig nu den omständig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
