Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GYMNASIUM 1848-1851.
113
»Men min käre, snälle gosse,» utbrast den intet ondt
anande gubben i sin ifrigaste ton, »inte kan du väl föreställa
dig, att den fromme psalmisten skulle med dessa ord velat
beteckna dig eller ditt namn. Ordet »men» betyder ju, du
oförståndige yngling, detsamma som skada, farlighet och allt
ondt m. m , m. m.»
Sålunda slapp den djärfve gycklaren undan med en liten
af bibelspråk och »parallelställen» späckad predikan, som
upptog minst tjugo minuter af undervisningstimmen.
Själfklart är, att de flesta af doktor Beckmans lärjungar
icke skördade några nämnvärda frukter af vare sig hans
lärdom eller af de personliga egenskaper hos honom, som
verkligen voro af värde, hans klippfasta öfvertygelse, hans varma
trosnit och hans aldrig svikande plikttrohet. Rättvisan bjuder
dock det erkännandet, att den gamle under repetitionsveckorna,
men i synnerhet vid afgångsexamen, visade sig vara i
besittning af en ganska aktningsvärd förmåga att taga reda på
beskaffenheten af lärjungarnas teologiska kunskapsförråd.
Niclas Beckman skulle måhända, om han i tillbörlig tid
ägnat sig åt den prästerliga banan, kunnat blifva en i sitt slag
framstående predikant och själasörjare, men i stället hade han
förirrat sig in på lärarebanan och förmodligen hade aldrig
någon människa sagt honom hvarken muntligen eller i något
af de många teologiska arbeten han studerat, att om en lärare
i kristendomskunskap, kanske det svåraste af skolans alla
undervisningsämnen, uppträder som en »pratkvarn», så förvandlar
han sina lärjungar till »öfversittare», icke blott mot sin egen
person, utan också, och hvad värre är, mot det viktiga
läroämne, hvars målsman han är, ty från ledsnad till vedervilja
är vägen icke lång, och okynnets löje slutar icke sällan med
illviljans hån. Det fanns dock ögonblick, då äfven de, som
voro mest främmande för hvad som bodde i djupet hos den
gamle doktorn, icke kunde undgå att känna sig påverkade af
hans personlighet. Så t. ex. erinrar jag mig en gång, då vi
8. —• Vara öfversittare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
