Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 GÖTEBORGS LÄRD OMS SKOLA OCH GYMNASIUM.
vunna för att någon skulle ens vågat tänka på den mera
praktiska utvägen, att hvarje lärjunge aflämnade sin äpplegåfva
direkt i magisterns bostad. När nu emellertid gymnasisterna
fått reda på en dylik äppledag, samlades de i ännu större
mängd än vanligt icke blott vid stora ingången utan äfven i
portgången, och när så en intet ondt anande nykomling
anlände med sin tribut, så halp det icke, huru vördnadsfullt han
än hälsade. Äppleknytet togs eller slogs honom ur händerna,
hvarefter de eljest så förnäma gymnasisterna under
skratt-salfvor och den mest pojkaktiga äpplelystnad tillägnade sig
rofvet. För att undgå denna obehagliga behandling, använde
skolpojkarna åtskilliga knep, bland hvilka det mest anlitade
var, att man langade in sitt äppleknyte genom något af de
åt gatan vettande fönstren och sedan själf kröp eller lät hala
sig in i klassen samma väg, ty ve den, som efter att hafva
inforslat sitt knyte genom fönstret skulle vågat försöka, äfven
med mössan under armen, bana sig väg genom
gymnasistflocken i någon af ingångarna! Så länge man befann sig på
gatan med sitt knyte var man fredad, eller det rättslösa
tillståndet tog med andra ord sin början först i det ärevördiga
lärosätets portgång och portal.
Alla dessa små yttringar af gymnasisternas öfvermod
fördrogos dock utan någon tanke på, att det kunde vara
annorlunda, ty det var ju gammal sed; eller också tröstade man sig
kanske på samma sätt som pojken, hvilken en dag kom hem
och under strida tårar beklagade sig öfver, att han blifvit
öfverfallen och slagen af en pojke, som var större än han, »men,»
tillade han, i det hans ansikte ljusnade och tårarna upphörde
att rinna, »just här i porten mötte jag en pojke, som var
mindre än jag, och den klådde jagi»
Nu hade emellertid det märkvärdiga året 1848 gjort sitt
inträde i historien. På hösten detta år hade vi blifvit
uppflyttade till gymnasiets första »ring», hvars medlemmar dock
af de båda öfre ringarna betraktades med nästan samma
öfvermod, som om de fortfarande varit skolpojkar. Äfven detta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
