Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"SJUSTJÄRNAN" OCH VIKTOR RYDBERG. 133
heter, en deputation till stadsfiskalen för att framföra kårens
ursäkter, med hvilka fiskalen, som i grund och botten var en
hedersman, förklarade sig fullt tillfredsställd och lät saken falla.
Ehuru Rydberg ganska oskyldigtvis och blott genom sin
känsla af kamratskapets förpliktelser blifvit inblandad i detta
uppträde, kände sig dock den försynte Rydberg obehagligt
berörd af denna sak och han stärktes därigenom i sitt beslut
att lämna Lund och åter antaga den informatorsplats, som hans
medellöshet för öfrigt nödvändiggjorde. Så skedde äfven. Sedan
han emellertid under några år ägnat sig åt undervisarekallet,
hamnade han slutligen i Göteborg, där hans snille skulle blifva
så att säga omplanteradt och skjuta sina första kraftiga skott.
Han hade erhållit plats såsom biträde i »Göteborgs
Handels-och Sjöfartstidning», och i denna tidnings utgifvare, S. A.
Hedlund, funnit en principal, hvars vakna och mångsidigt
intresserade ande snart upptäckte den skatt af löften, som låg
till hälften förborgad hos den till sitt yttre så anspråkslöse
unge mannen. På sin nya plats fick Rydberg visserligen arbeta
för sitt lifsuppehälle, men så snart denne märklige principal
fick reda på, att hans biträde sysslade med någon ny idé eller
att hans ande var stadd på någon forskningsfärd i det gamla
Athén, bland medeltidens dunkla vishetsgömslen, i Faustsagan,
i Talmud o. s. v., fick tidningsarbetet ligga nere, till dess den
nya idéen stod där fullt utmejslad och formfulländad.
Principalen blef Rydbergs välgörare och på samma gång hans varmaste
vän, och vid denne väns familj blef Rydberg också fäst med
band, minst lika starka som blodsbandet. I denna omgifning
fick sålunda den dyrbara plantan icke blott näring och skydd,
utan också, hvad hon kanske bäst behöfde, solvarm luft.
Rydberg var i praktiskt hänseende aldrig — och allra
minst i sin ungdom — hvad man kallar, en initiativets man.
Hade han hamnat i en vanlig tidningsredaktion, hvad hade
han då kunnat blifva ? Antagligen en mycket framstående,
men kanske snart utsliten tidningsman i en underordnad
ställning, ty han hade helt visst aldrig blifvit sin egen herre på
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
