Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAMRAT ÖDEN.
13?
Kellmodins skaldebana. Oduglig för ordentligt arbete på grund
af de utsväfningar, som redan undergräft hans andliga och
fysiska krafter, hängaf sig K. åt inbillningen, att han var poet
och att han genom sin skaldeverksamhet skulle kunna
förvärfva sig sitt lifsuppehälle eller kanske hellre de
njutningsmedel, som han nu ej längre kunde undvara. Hans lif
beskrifves på följande sätt. Sedan han med vanligt tiggeri
uttröttat sina många bekanta, vandrade han med sina
versfoster, som han till mångas förvåning lyckats få tryckta,
från kontor till kontor rundt om i staden och man nödgades
köpa eller gifva något. När man slutligen icke längre ville
köpa hans verser, kastade han sig på målarkonsten, och man
nödgades köpa lotter på hans konstverk, hvilkas motiv man
ibland icke kunde utfundera. Ett af dessa föreställde ett
vikingaskepp på en stor duk och som inbragte honom en ej
obetydlig inkomst. Omsider ledsnade man äfven på hans
kludderier, och så förföll Kellmodin alltmera, till dess han
slutligen blef en fullständig trasvarg. En gång försökte hans
svåger att få honom forslad till Amerika, men anländ till
Liverpool greps K. af en sådan hemlängtan, att han öfvertalade en
sjökapten, som råkade vara en bror. till hans svåger, att
återföra honom till Göteborg. En annan gång försökte man att
få honom intagen på ett dårhus, hvilket dock misslyckades.
Under en del af sitt poetiska tiggarlif bodde han i en
gammal båt, i hvars »för» han hade sin sofplats jämte en
kokapparat. När denna farkost ej användes för lustsegling eller
affärsresor, låg den vanligen förtöjd vid en nära Elfsborg
belägen liten holme med det betecknande namnet Svinholmen.
Själf träffade jag aldrig Kellmodin under (Jenna tid, men af
Viktor Rydberg, som torde varit en af K:s gifmildaste kunder,
och som med stort intresse studerade poetens underliga
skaplynne, erhöll jag skildringar, som angåfvo, att K. måtte hafva
ansett sin Svinholme som en ny lycksalighetens ö. »Här på
Svinholmen och i min båt,» lär K. med hänförelse ha
betygat, »lefver jag ett ostördt samlif med naturen och alla dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
