Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GODA LÄRARE. 267
dängdes i bordet med en smäll liksom af ett mindre
pistolskott. Det kostade den koleriske »fader August» en oerhörd
ansträngning att något så när tämja sitt upprörda sinne.
Smällen lugnade honom något, men en lång stund satt han
med eldsprutande ögon och knutna händer, som ömsevis
kramade näsduken, så att man väntade, att blodet skulle sippra
fram under naglarna.
Efter en dylik kraftyttring var han jämförelsevis mild en
lång tid framåt, antagligen beroende på, att han själf ångrade
sitt vredesutbrott, pä samma gång som pojkarna voro mera
på sin vakt, darrande inför faran af en ny eruption.
Dessa yttringar af svårtygladt dåligt lynne, och detta
tunga, dystra allvar, som aldrig fick brytas, skulle naturligtvis
i saknad af motvikt ha beröfvat »fader August» alla hans
lärjungars sympatier. Men motvikten fanns i hans rättvisa,
hans välvilja, när det gällde, hans öfverlägsna säkerhet i alla
stycken, hans intresse för undervisningen, hans
samvetsgrann-het och punktlighet. Hvarenda en hade klart för sig, att han
aldrig sparade sig själf, utan gjorde sitt allra bästa, och att
hos honom icke bodde skuggan af ett svek.
Man såg upp till honom nästan som till en försyn och
betraktade hans vredesutbrott halft som naturliga yttringar af
en högre rättfärdighet och respekterade i allmänhet hans till
pedanteri gränsande ordentlighet.
Ibland kunde man dock icke neka sig nöjet att lägga
linialen en liten smula på sned på hans bord för att få fröjdas
åt den fart, med hvilken han förpassade den i parallel med
bordskanten — det enda läge, som tillfredsställde hans
ordningssinne.
Gärna placerade man också en tändsticka eller något annat
föremål på golfvet, där han brukade promenera. Man var
öfvertygad om, att från det ögonblick han upptäckte »soporna»
gaf han sig ingen ro, förrän han på ett eller annat sätt skaffat
undan dem i en vrå. En gång hade han råkat att ur sin
dosa tappa en liten bit tobak. Det beslöts genast, att den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
