Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PÅ MELLANSTADIET.
293
Beskedliga och alltför beskedliga lärare.
Att en lärare, som är alltför beskedlig, förr eller senare
förvandlas till en rodocka, måste väl anses som regel, men
från denna regel finnas flere undantag än man i allmänhet
torde föreställa sig. Det är nämligen icke beskedligheten i
och för sig, som gör läraren till föremål för lärjungarnas okynne,
utan detta framlockas under en svagare eller starkare form i
den mån beskedligheten i lärarens skaplynne är förbunden
med andra svagheter eller karakterslyten, såsom t. ex. fåfänga
eller lärdomshögfärd, oordentlighet, »oregelbundna»
lefnadsvanor o. s. v. Men om inga dylika fel eller lyten äro för
handen hos läraren, så händer det stundom, att hans
hjärtegodhet utöfvar ett sådant inflytande öfver den eljest så
hjärtlösa ungdomen, att man visserligen någon gång kan le åt
»magisterns» eller lektorns egenheter, men dock afhåller sig
från allt, hvad på pojkspråket kallas »skoj», helt enkelt emedan
man genomskådat läraren och funnit honom värd både aktning
och tillgifvenhet. Vid ett läroverk i mellersta Sverige funnos
för icke så många år tillbaka samtidigt minst trenne skiftningar
af denna läraretyp, nämligen en lektor och tvenne adjunkter,
af hvilka dock den förstnämnde väl mycket närmade sig den
gräns, där rodockan vidtager:
"Moje".
I sitt undervisningsämne, lefvande språk, var han
grundligt hemmastadd och bedref sin undervisning med ett nit, som
var i hög grad berömvärdt. Men intetdera halp. Lektorn var
först och främst alltför god, och så var han till sitt yttre så
egendomlig, liten till växten och ytterligt mager, gick alltid
med paraply, men bar det ständigt under armen — kanske
äfven någon gång då det störtregnade — hvarvid han städse
höll det så, att paraplykryckan befann sig vid hans ryggsida,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
