Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ICKE Q ÖDA LÄRARE.
315
nutidens eleganta och mycket »naturliga» dockor med »riktigt
hår» och »riktiga ögon». Från ett blekt och långlagdt,
slät-rakadt ansikte pekade ut i rymden en näsa, som ur
skönhetssynpunkt icke alis var på sin plats. Ögonens uttryck var
emellertid mildt och välvilligt, och på de tunna läpparna
spelade ofta ett halft förläget, halft vänligt leende. Öfver hela
denna yttre personlighet i sin korrekta svarta dräkt låg
emellertid ett drag af tafatthet, ja, nästan hjälplöshet, någonting
af »jag vet icke, hvar jag skall göra af mig», som i förening
med den fullkomliga oförmågan att upprätthålla den minsta
disciplin förskaffade honom det träffande öknamnet »Lama
Johanna». Då emellertid detta namn var alltför långsläpigt
till hvardagsbruk och dessutom föreföll mindre passande,
emedan det i sin elakhet sköt öfver målet, förkortades det till en
början så, att endast adjektivet »lama» användes, men genom
att förvandla detta till ett substantiv i bestämd form erhöll
man ett nytt ord och på samma gång ett nytt namn »Laman»,
som uppfyllde alla berättigade fordringar på ett öknamn. Det
var nämligen träffande, emedan det afspeglade grunddraget i
mannens skaplynne, men tillika angaf, att han ingalunda var
något vanligt får, utan tillhörde en finare och ädlare art at
detta släkte. Han var med andra ord icke ett vanligt
bond-får, utan en »Lama».
Men namnet var också träffande, emedan det häntydde
på en af hans yttre egendomligheter.
Om vintrarna gick han nämligen utstyrd i ett mellanting
mellan ytterrock och päls, fodradt med naturlig fårull, som,
troligtvis för att påminna så litet som möjligt om ursprunget,
var färgadt smutsgult som en lejonman. Gamle beskedlige
Lama, hvilken skärande ironi! På- och aftagningen af
ofvannämnda plagg, som han hade för sitt sjuka bröst, tog alltid
en god tid i anspråk, och det såg ut, som om han af idel
förlägenhet trasslade in sig i sin stora röck, dä han kände
klassens ögon riktade på sig. Liksom alla opraktiska naturer
hade han antingen för stora eller för små galoscher, och i båda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
