- Project Runeberg -  Våra öfversittare : ungdomsminnen och läroverksstudier / Första delen /
331

(1898-1899) [MARC] Author: Oscar Svahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

ICKE Q ÖDA LÄRARE.

331

en liten sexa dä här» och strök in alltsammans. Ord kunna
knappast uttrycka den smäleksbräddade nedslagenhet, som
rådde inom dessa båda klasser den dagen.

Äfven på andra sätt brukade man smycka det enkla
klassrummet under hans timmar. På hans namnsdag kritades i stora
bokstäfver på svarta taflan: »Karl gratuleras hjärtligen /»
hvarför han alltid tackade. Den 6 november hände det ibland,
att någon skicklig tecknare gjorde en kritteckning af slaget
vid Lützen, Gustaf Adolf med en öfverväldigande måge synlig
till vänster, medan en jättelik kejserlig kula hotade hans vackra
näsa. Vid marknaden köptes vanligen ett färglagdt oljetryck,
föreställande någon vacker flicka och hängdes upp till
ögonfägnad. Alltid samma följd: »Ta bort dä där, ni vet att ja’
inte tycker om sånt där!»

En dag var det en synnerligen svår lektion.
Ofverläsnin-gen var dålig, och det artade sig till en oafsiktlig bakläxa.
Dessutom var golfvet alldeles nervätt under lofstunden, ty det
hade varit slagsmål inne i klassen, och karaffinens innehåll
hade hällts ut öfver de förbittrade motståndarna. Nu var den
påfylld igen, och vattenglaset var ställdt på katedern, fylldt
med vatten och upp och nervändt. Under brickan, där karaffinen
tronade, låg en blyertspenna, vid hvilken en tråd var fästad,
som ledts ned för katedern till en pulpet i första raden, där
en liten ljushårig skojare, N—m, satt och blinkade oskyldigt
och under lugg med ledningstråden i sin hand. Pastorn sökte
ut ett torrt ställe att stå på, gaf ordningsmannen ovett och
började förhöra under ständigt stegradt missnöje, ty
förströdd-heten var allmän och svaren voro famlande. Lille N—m
halade och halade på sin tråd och med ens, pangl tumlar
karaffinen i golfvet med dån och kras och förvandlar den
närmaste delen af rummet till en liten insjö. Ordningsmannen
får torka upp nödtorftligen, och Pastorn sätter sig i katedern
och makar undan glaset för att få rum för sin armbåge
— ha! — då störtar vattnet ut ur det också och strömmar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:20:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oversitt/1/0355.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free