Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ICKE Q ÖDA LÄRARE.
361
sig borde, tänka på sin yttre människa, hvilken därför ej så
litet vårdslösades, trots att hans förträffliga hustru gjorde allt,
hvad i hennes förmåga stod, för att draga ned herr lektorns
tankar från de högre rymder, i hvilka han sväfvade, och få
honom att tänka på något så prosaiskt, som att hålla sig snygg
och vårda sitt yttre.
Han förekom därför i »fadermördare», som oftast voro af
minst sagdt tvifvelaktig renhet och alltid förskräckligt
tillskrynklade. Halsen var omlindad med en svart sidenhalsduk,
hvilken så länge nyttjats, att dess kanter voro i långt
framskriden fransbildning. Den svarta bonjouren med dess ofantliga
skört ansågs enkom gjord för att aftorka krita och dylikt, som
besvärade herr lektorns fina fingrar, om hvilka han var mycket
rädd på grund af att han, som var sant musikalisk, med
virtuositet spelade violin. Följaktligen var han ej så alldeles
snygg i sitt yttre. Hans vana att snusa bidrog ej att förhöja
snyggheten, men betänkligast af allt var, att han använde hvita
näsdukar, hvilkas utseende bättre kan tänkas än beskrifvas.
Lektor Asp var obestridligen skicklig i sitt ämne, historia,
mycket skicklig till och med, men man kan tryggt påstå, att sällan
ha lärjungar okunnigare än hans i historia utgått från något
läroverk. Detta berodde på det tyvärr ej så sällan förekommande
felet hos skolmän med stora kunskaper, att han vanligen var
oförmögen att upprätthålla minsta spår till ordning i klassen.
Prat och skratt, skämt och lek, bollkastning, kortspel,
promenader och mera dylikt skedde obehindradt under hans lektioner.
Detta buller och bråk i klassen, ofta så starkt, att det knappt
tillät lektorn att höra hvad han själf sade, hade för honom,
liksom för andra lärare af samma skaplynne, till sist blifvit en
sådan vana, att han kände sig i hög grad orolig och förstämd,
när lärjungarna någon gång kommit öfverens om att
iakttaga tystnad. Detta medel begagnades därför i synnerhet då
lärjungarna tyckte, att lektorn någon gång alltför mycket
»morskat sig». Därvid tillgick helt enkelt så, att då lektorn
inträdde i klassen, satt hvar och en på sin plats, hvilket eljest
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
