Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ICKE a ÖDA LÄRARE.
381
Men uttalsfel kunna äfven uppstå genom omåttligt snusande.
En gammal hedersman vid ett sydsvenskt läroverk hade så
hängifvit sig åt denna ovana, att han nödgades ersätta nästan
alla nasala konsonanter, särskildt n-ljudet, med motsvarande
orala. En gång skulle man i klassen läsa: »Hvi suckar det
så tungt uti skogen?» Men profvet utföll ej till adjunktens
belåtenhet, hvarför han till sist utropade: »Itte kadd det kallas
läsdig. Hör du på, ska di få höral»
Därefter tog han en jättepris på spetsen af högra tummen,
som han tillsvidare höll upp för att hafva läskemedlet i
beredskap vid något kritiskt tillfälle eller under någon längre paus,
och så började han:
»Och lited pilt had sitter ed kuled höstekväll
Och leker tyst idudder gula lidded;
Had ser hur ljused bridda uti Gud faders tjäll
Och hör — — —»
Nu var det dock omöjligt för föreläsaren att hålla
tummen i den omförmälda afvaktande ställningen, men hvad de
andaktsfullt lyssnande lärjungarna nu fingo höra var endast
detta långdragna, snörflande ljud, som uppstår då en gammal
snusares näsa kommer i tillfälle att ändtligen insnusa en alltför
länge fördröjd pris.
Vi uppmana dock ingen att efterhärma detta slags läsning,
ty när ett svenskt skafdestycke parodieras eller på annat sätt
skymfas, medvetet eller omedvetet, så »suckar det så tungt
uti skogen».
Samme hedersman var äfven lärare i kristendom, och då
han var en skarpt utpräglad schartauan, begagnade han
följaktligen hvarje tillfälle för att komma in på kapitlet om »nådens
ordning», som han i enlighet med det välkända schemat och
nästan alltid med samma ord vidt och bredt utlade. Under
tiden hade han naturligtvis alltid sin stora oumbärliga
snusdosa bredvid sig och när han slutat sin predikan tillade han
alltid: »Ja, ser di (härvid tilldelade han snusdosan ett
eftertryckligt slag med knogarna) detta är saligheted.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
