- Project Runeberg -  Våra öfversittare : ungdomsminnen och läroverksstudier / Första delen /
396

(1898-1899) [MARC] Author: Oscar Svahn
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

396

FRÅN SKILDA LÄROVERK OCH TIDER. *

slutligen icke utan högtidlighet en stor silkesnäsduk i lysande
färger, men hvilken dock af sin ägare aldrig begagnades till
något profant näsbruk, ty för sådant ändamål användes alltid
en blå bomullsnäsduk, som magistern bar i en bakre rockficka
utom den hvita, som så prydligt framstack ur rockens
bröstficka, men hvilken dock ej användes annat än då magistern
befann sig i damsällskap. Utom dessa föremål uppstaplades
på bordet äfven många andra, i synnerhet små dosor, för
hvilkas ändamål vi dock till vår ledsnad icke äro i stånd att
redogöra.

Man tänke sig nu, huru de små pysarna sutto där med
uppspärrade ögon och munnar och slukade alla dessa
härligheter samt huru det under sådana förhållanden skulle gå med
det räkneexempel eller den välskrifningsöfning, som egentligen
skulle tagit deras uppmärksamhet i anspråk. Ett eller annat
kraftigt rytande frän katedern bragte visserligen emellanåt de
små stirrande ögonen att blicka ned på de skriftecken, som
de med förströdd min raspade ned på griffeltaflan eller i
skrif-boken, men snart voro väl åter pysarna i färd att med ögonen
sluka magisterns på katedern uppstaplade lullull, i synnerhet
som de instinktlikt förnummo, att deras stränge herre i trots
af rytandet kände sig högeligen smickrad öfver den oförställda
beundran, som ägnades hans dosor och hans knif, hans röda
silkesnäsduk och hans ringar, som den ena efter den andra
också uppstaplats, den stora signetringen icke att förglömma,
ty det ena som det andra utgjorde ju integrerande delar af
hans personlighet.

Nu vidtog ett arbete, vittnande om stor behändighet och
ett odeladt intresse. Ring efter ring, dosa efter dosa och hvart
och ett af de tjugo verktygen i knifven blef på det mest
omsorgsfulla sätt rengjordt och gnidet med den stora
silkesnäsduken, och när allt var genomgnidet, hade magistern nått till
sin pièce de résistance, nämligen ett litet etui af ryssläder, ur
hvilket han framtog en gyllene kombination af tandpetare och
öronslef. Med tillhjälp af det förstnämnda verktyget började

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:20:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/oversitt/1/0420.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free