Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ICKE a ÖDA LÄRARE.
399
Af skäl, som härstädes icke torde behöfva närmare
utredas, anse vi oss böra framhålla, att mannen i fråga vid den
tid ofvanstående skildring berör var djupt nedtryckt af den
lott som drabbat honom i likhet med så många andra
extra-lärare, nämligen att år ut och år in nödgas »söka» utan att
dock hinna sina önskningars mål, medan studieskulderna växa
med nya lån för inbetalning af räntorna å de gamla.
»Gift!»
Skräckmannen, som i blindt raseri tvärtemot både
strafflagens och läroverksstadgans förbud tillåtes att under loppet
af många år öfva hälsofördärfliga handgripligheter mot
lärjungar, som föräldrar på god tro eller af nödtvång anförtro
skolan för att af henne uppfostras, torde väl af de flesta anses
som den mörkaste fläcken på denna del af skolområdet.
Stundom, ehuru lyckligtvis mycket sällan, kan man dock möta en
lärareföreteelse, som visserligen icke utgjuter sina lärjungars
blod, en skada som i de flesta fall är af öfvergående art, men
som i stället gjuter gift i deras sinne — och den skadan är
svårare att böta.
Sålunda hörde vi en gång en ung man förtälja följande
skolminne.
Rektorn vid ett mindre läroverk i berättarens hemort hade
upptäckt, att några af de halfvuxna lärjungarna öfvade en farlig
pojklast. På grund däraf sammankallade han brottslingarna,
framhöll i starka färger lastens faror samt hotade de skyldiga
med det strängaste straff. Men då ingen ville öppet erkänna
sin synd, anslog rektorn en annan ton, vädjade till deras
sanningskärlek och hederskänsla samt utlofvade fullständig
förlåtelse åt dem som erkände.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
