Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
STRÄNGA HERRAR OCH SKR AMMOR.
31
verkade vida eftertryckligare än de kraftigaste vare sig
käpp-rapp eller örfilar.
Han var en »blixt- och dunderbuse» af första ordningen.
Förfärligast var dock hans på en gång iskalla, ljungande och
genomborrande blick, som också förskaffat honom hans
rof-fågels-öknamn. Med tillhjälp af dessa skräckmedel sträfvade
han också, efter hvad det tycktes, att snarast möjligt förvandla
så många som möjligt af de små tio- till tolfåringar, som
kommit under hans välde, till viljelösa, darrande slafvar. I
samma mån slaftillverkningen lyckats, steg också den lille
kufvade individen i hans gunst, om han nämligen därjämte
var i besittning af den minnesgodhet och tungfärdighet eller
den träffsäkerhet, som öfningarna erfordrade. Han blef i
sådant fall en gunstling, som vid hvarje tillfälle, både i tid och
otid, framhölls och öfverhopades med loford, hvaremot andra
små pudlar, som antingen af naturen icke voro danade för
akrobatfacket eller blifvit så förskrämda, att de vid blotta
ljudet af sitt namn, uttaladt med magisterns förfärliga stämma,
förlorade besinningen, blefvo föremål för en ovilja, som ej
sällan öfvergick till verkligt hat. Det betänkligaste härvid var
dock, att i den förskräcklige mannens hjärna sällan eller aldrig
fanns rum för tanken på möjligheten af att en dylik lärjunge
kunde återupprättas eller förbättras med tillhjälp af en
mänskligare eller åtminstone blidare behandling. Nej, den som från
början blifvit af denne »barnalärare» dömd, han var, om också
icke alltid, så dock i de flesta fall äfven fördömd, så länge
han befann sig inom räckvidden af hans järnspira. Under
dylika vredesutbrott var det dock icke alltid blott det lilla
offret ensamt, som fick uppbära stormen, utan äfven hans
närmaste, hans far, hans bröder o. s. v., fingo sin andel af
smädelserna, i synnerhet om dessa personer på något sätt
gifvit honom anledningar till personligt misshag. Med den
rättskänsla, som alltid finnes hos pojkar, innan de hunnit att
blifva fördärfvade, förnam vid dylika tillfällen hvarje pys i
klassen, att magistern bar sig »kuffsigt» åt. När emellertid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
