Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 FRÅN SKILDA LÄROVERK OCH TIDER.
hvartill skulle sådant tjäna? — och dessutom hade han flera
yngre söner, som också en gång skulle inträda i läroverket,
och icke borde väl dessa, yttrade han, få lida för faderns
»missgärning», ty såsom en missgärning skulle ju en
anklagelse mot en lärare betraktas af den anklagades kamrater,
menade fadern — dock lyckligtvis icke af alla, tillägga vi.
Ären bidrogo ingalunda att göra hans lynne blidare. Han
hade städse haft ett stammande och oredigt uttal, och när
till sist andnöden tilltog och rörelseförmågan minskades i
samband med den onaturliga fettbildningen i hans kropp, blef
det honom nästan omöjligt att göra sig begriplig under ett
vanligt samtal, och när han skulle kommendera, kunde detta
endast ske med tillhjälp af ett hest skrikande, som mera
erinrade om ett vildt djurs läte än om en människoröst. Vid
denna tidpunkt plägade han vanligen i sittande ställning leda
gymnastiköfningarna, och där satt han med sitt röda,
uppsvällda ansikte, sina af vrede gnistrande ögon och läpparna i
oafbruten verksamhet för frambringande af den störtflod af
svordomar och okvädinsord, som han åsyftade, men som
lyckligtvis endast af de närmast stående kunde någorlunda
begripas. Stundom afbröts störtfloden af en hväsande
skrikton, och om då någon liten parfvel icke begrep, att det var
hans fotställning, som vållat tjutet, så kunde hända, att
kolossen reste sig och, så fort sig göra lät, vältrade sig fram
till brottslingen och pressade sin elefantklack mot den lilles
fot med ett sådant eftertryck, att det stackars offret var nära
att digna till golfvet af smärta.
En af adjunkterna hade skolgossar inackorderade i sin
familj, och en af dessa, som hade sitt hem i någon af
grannstäderna, hemkom en dag i ett så upprördt tillstånd, att han
under en lång stund ej förmådde få fram ett ljud. Slutligen
råkade läraren att kasta en blick på gossens händer och
utbrast både förvånad och förskräckt: »Hvad i ali världen har
du tagit dig till? Dina händer se ut som röda, uppsvällda
dynor!»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
