Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
106 OM UNDERVISNINGSSÄTT OGB LÄROBÖCKER.
kyrkan ansett, att allt hvad hon behöfde för sin andliga och
timliga välfärd vore det mekaniska inpräglandet af ett
kyrkligt dogmsystem från sextonhundratalet.
Men pojken, icke den stillsamme och läslustige, hvars
förnämsta glädje är att »sitta och hänga näsan öfver boken»,
utan den riktige pojken, den friske, leklystne och utåtvände
pojken, antingen han nu uppväxer i ett rått eller i ett
öfver-förfinadt hem — huru går det väl med honom, när den
mekaniska katekesutanläsningen ställer sina onaturliga kraf på
hans obändiga lynne? Han har svårt för att ordagrant inlära
hvad hans förstånd ej kan fatta, det svåra inger^ honom
ledsnad, ledsnaden öfvergår under tvångets inflytelse till leda,
och då tvånget skärpes medelst bannor, skamstraff eller till
och med kroppslig misshandling, så öfvergår ledan till afsky
och hat mot den bok, som vållat honom allt detta onda,
och denna afsky eller detta hat öfverflyttar han sedan på
bokens innehåll både det myckna han icke begripit och det
lilla han lyckats fatta, och på detta sätt har
katekesutanläsningen åstadkommit motsatsen af hvad den åsyftat eller icke
blott skapat en kristendomsfiende i stället för en kristen, utan
också närt och fostrat en människa, som blott afvaktar
frestelsens ögonblick för att af trots och ingrodt hat eller
vedervilja handla tvärt emot hvad de tio budorden påbjuda och
kanske därtill med ett hånskratt trampa under fötterna de
ord, som i barndomen under bannor, hugg och slag susade
in genom det ena örat och ut genom det andra — orden om
kärlek till Gud och nästan, om dom och fördömelse, om
himmel och salighet och mera sådant.
Människovänner och lärare, i synnerhet i våra stora städer,
orda städse och under djupt bekymmer om ungdomens
tilltagande »förvildning», ett ondt, inför hvilket man tycks stå
nästan rådlös, ty palliativåtgärder och vackra ord göra ej
här till fyllest. Outtröttligt spanar man efter det ondas
orsaker, men månne man härvid icke glömmer en af de
förnämsta, nämligen den opedagogiska kristendomsundervisningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
