Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
UNDER VISNINGEN I MODERSMÅLET.
159
ej, utan B. inskränker sig till några strödda exempel. Bland
andra mer eller mindre besynnerliga påståenden framställes
äfven det, att en sådan sats som »der Himmel ist blau» aldrig
kan erhålla emfatisk betoning — icke ens, torde någon spörja,
om den uttalats af Noah, sedan patriarken iakttagit, att regnet
upphört ?
Angående andningspauserna har B. till skillnad från de
flesta skriftställare på detta område iakttagit, att det utom
den egentliga andningspausen finns en paus utan inandning,
en »Absetzen». Sinnelagspauserna kallar han godtyckliga och
gör här liksom i fråga om sinnelagsbetoningen intet försök till
systematisk framställning. Han nämner emellertid en mängd
sinnelagstillstånd, utan att man dock kan skönja någon ledande
grundsats i fråga om gruppernas ordningsföljd och oftast icke
heller med hänsyn till enskildheterna i hvarje grupp, och
bifogar visserligen öfningsstycken, men utan att lärjungen erhåller
annan hjälpreda vid tonträffningen än den, som kan hämtas
ur den här och där förekommande ytliga beskrifningen, såsom
att ett slags känsloton är dof, en annan gäll eller ljus, en
tredje, t. ex. den inbitna vredens, bildas under tändernas
sammanbitning o. s. v.
I kapitlet om tonfärgen urskiljas fem grundtonsfärger med
sina motsatser, nämligen: »die dumpfe, helle; schwere, leichte;
harte, weiche; ruhige, lebendige; kalte, warme».
Huru osystematiska och otillräckliga dessa uttryck äro,
är tydligt. Den ursinniga vredens ton till exempel kan ju
vara på en gång hård, kall och liflig, förtrytelsens ton på en
gång liflig och varm, glädjens låg och upprörd o. s. v. B.
inser icke, att först genom bestämningarne harmonisk och
disharmonisk dessa så kallade tonfärger erhålla någon verklig
betydelse.
B. gifver följande kostliga regel: »in der dumpfesten
Tonart spricht man also, indem man alle Vocale mehr oder
weniger mit der Mundstellung des u ausspricht, in der hellsten,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
