KAP. XXVI. ARVSKIFTET 195 KAP. XXVI. ARVSKIFTET. Tre landskap har Selma Lagerlöf framställt såsom säte för bergshantering (Västmanland, Dalarna, Gästrikland), tre kapitel har hon ägnat åt det svenska järnets urhem, Västmanland. Uti berättelsen Arvskiftet ges först i stora drag en levande överblick av landskapets natur. Författarinnan har här för sin saga använt ett testamentsmotiv, som för i minnet ett annat dylikt i världslitteraturen, nämligen Lessings berömda berättelse om de tre ringarna i Natan den vise. 344. Västmanland har fått namn på grund av sitt läge i förhållande till Uppland: ”de i väster boende männens land”. I hela eo vidröres, som bekant, ingenstädes Sveriges indelni ativt hä de, varför det i fråga om Västmanänd blir onödigt att med barnen tala om vad som hör till Västerås eller till Örebro län. I alla händelser må här erinras om följande. Västmanland består liksom av två delar: den västra, Bergslagerna, som liknar angränsande delar av Värmland och Dalarna, och den östliga, slättbygden, som bildar en övergång till Upplands slätter. På de bördiga och välodlade slätterna i södra delen av landskapet är jordbruket huvudnäring. För de norra delarna är skogsbruk och trävaruindustri en av de viktigare näringarna; mer än halva arealen av Västerås län är skogbärande. Malmbrytning och järnhantering äro i de norra och västra delarna, som utgöra huvuddelen av mellersta Sveriges stora järnmalmsområde, av ålder en av de allra förnämsta förvärvskällorna. — Är 1908 hade hela riket 121 masugnar i gång, varav i Örebro län 34 och i Västerås län 14. I fråga om tackjärnstillverkning stod då Örebro län främst i riket, tävlande med Kopparbergs. Ungefär likadant har förhållandet varit de senaste tio åren, så att dessa båda län vart för sig lämnat 14 av landets tackjärnsmängd. — Fellingsbro härad med F. socken utgör det sydöstligaste partiet av den del av Västmanland, som hör till Örebro län. Naturlig gräns i söder är Arboga-ån. Jordmånen är i söder en bördig lerjord, och såväl åkerbruk som ladugårdsskötsel