208 DALARNA KAP. XXX. BRORSLOTTEN. Falun, Dalarnas huvudstad, är den enda stad, som Selma Lagerlöf i sin läsebok direkt beskriver. Detta torde ha sin förklaring dels uti den omständigheten, att hon själv är bosatt därstädes och särskilt intresserad av och förtrogen med en del platser i staden och dess omgivning, dels däruti, att då hon ville skildra Dalarna som hemmet för ett urgammalt bergsbruk, Faluns historia ju är intimt knuten till den minnesrika koppargruvans öden. Då årligen ett stort antal skolresor har Dalarna och Falun till mål och de talrika kulturhistoriskt intressanta minnena från den gamla gruvstadens forntid, vilka äro att studera inte bara.i museerna i Falun utan också i det fria, kräva en del förutsättningar för att bli rätt uppfattade, har det till detta kapitel blivit gjort rätt stora tillägg. 384. Den gamla gruvstaden Falun har helt och hållet koppargruvan att tacka för sin tillkomst. Den slätt, fala, som utbredde sig öster om ”kopparberget” på båda sidor om den lilla Falu- eller Östanfors- ån, blev redan under medeltiden en viktig ts, där rn sannolikt var den förnämsta exportvaran, vilken tyskarna förde till Lybeck och Danzig för att där bearbeta. 1609 upphöjdes platsen genom formliga privilegier till köping, och Gustav II Adolf var mycket intresserad för denna köpings förvandling till stad. Hovet tog 1622 sin tillflykt dit undan pesten, och G. A. säges själv ha bestämt platsen för den nya kyrkan, men det var först under Kristinas förmyndarregering, 1641, som Falun erhöll sina stadsprivilegier. Av benämningen (”köpingen” eller) ”staden på Falune” (dativ. med efterhängd artikel av nom. fala; ifr namnet Falkö ) upp Falu stad (obest. gen. sing.) och Falun. Stadens första bebyggare, som naturligen utgjordes av bergsmän och gruvarbetare, slogo sig ned väster om ån närmast kopparberget, men å skedde bosättning också på andra sidan. Parallellt med Faluån löpte på dalbottnen i äldsta tider en grusås, längs vars rygg en boskapsstig gick fram. Utmed denna väg, som nu är stadens längsta och förnämsta gata, Åsgatan, nära 2 km. lång, växte småningom