Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAP. XXXI. VALBORGSMÄSSOAFTON 219
Många gamla sedvänjor och mycket gammalt i byggnadsväg
finns på S.
405. Vikarbyn i Rättviks socken, 24 mil från Rättviks kyrka,
är en stor by med omkring 1,000 inv., särdeles vackert
belägen i en sluttning på Rättvikens norra strand med härlig
utsikt över Siljan. — Sjurberg, utmed den ståtliga landsvägen
mellan Rättvik och Vikarbyn, är en gammal präktig dalaby,
där numera en mängd stockholmare uppfört sina
sommarbostäder och ett stort hotell, Siljansborg, blivit anlagt.
— - Lerdalsberget, öster om Rättviken, har stora, bördiga odlingar
ända upp på toppen och talrika gårdar, bl. a. högst uppe
garden, där den gamla Myr Kersti (se nedan) haft sitt
lem.
= mn ”ofantligt” långa ångbåtsbryggan i Rättvik är 680 m.
ng.
406. ”Jag vet ett land...”, Dalkarlasång av överste G. Nybleus,
musik av Otto Lindblad; ”Om sommaren sköna ...”, Dalvisa,
intagen av Moraprosten A. Wallenius i hans 1670 i Västerås
tryckta ”Dalavägvisare”, folkmelodi; ”Marschen går till
Tuna...”, Dalmarsch av E. A. Karlfeldt, musik dels av W.
Peterson-Berger, dels av I. Widéen; ”Mandom, mod och morske
män”, ”Orsamarschen”, ord av R. Dybeck, musiken,
upptecknad av densamme, har ansetts vara en s. k. gånglåt från
Orsa, men i senaste tid uppvisats härstamma från Leksand;
”I Dalarna bodde ...”, ord av Böttiger till samma melodi som
”Om sommaren sköna” (jfr sid. 411). Samtliga dessa sånger
återfinnas i sångboken Sjung, svenska folk!
407. Myr Kerstis berättelse är punkt för punkt meddelad av henne
själv. Den gamla kärnkvinnan var sommaren 1912 vid 83 års
ålder ännu så. kry, att hon vandrade en halv mil till sin i
södra delen av socknen bosatta gifta dotter. I sin ungdom
hade hon gått till fots mellan Rättvik och Stockholm (28 mil)
7 gånger fram och lika många gånger tillbaka. När hon vid
85 års ålder avled, hade hon varit änka i 50 år. Hon var i
likkistan enligt gammal sed iförd de brudhandskar hon burit
på sitt bröllop för nära 60 år tillbaka. — Vad namnet
”Myr” Kersti beträffar, må erinras om det i Övre Dalarna,
liksom i det angränsande Härjedalen, ännu gängse bruket att
i stället för familjenamn använda gårdsnamnet, ställt före
rna av den familj, som bebor
Myrgården, heta sålunda exempelvis Myr Kersti, Myr Jon o. s. v.
Husbonden och matmodern kallas emellertid vanligtvis Myr
far och Myr mor.
— - Tjugufyra skilling motsvarar 50 öre; en riksdaler (s. 408)
riksgälds (= 1 krona) innehöll 48 skilling. 1 skilling var under
övergångstiden lika med 2 öre. En dagspenning av 24 eller
8 skilling (sidd. 408, 409) torde jämföras med nutidens av
3 kr. för trädgårdskullor i Falun.
— Skinnsäcken eller ränseln kunde av somliga dalkullor bäras
otroligt tung, fullpackad med allehanda kramvaror, som de
handlade med.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon May 25 16:24:35 2026
(www-data)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ovnilsh/0231.html