240 GÄSTRIKLAND 502. Korsnäbbarna äro finkfåglar, som ha båda käkarna utdragna och hakformigt böjda, så att spetsarna korsa varandra. De vistas mest i barrskogen och klättra skickligt också med hjälp av näbbet liksom papegojorna. Ur gran- och tallkottar plocka de med det ovanligt formade näbbet behändigt fram fröna. Deras sång är dålig. 503. Harsyra ete. Samtliga här uppräknade blomväxter trivas bäst i mossig, skuggrik granskog. Harsyran (Oxalis acetosella) har sitt namn av bladens friskt syrliga smak, varigenom de kunna stilla törst. — Om den vilda kallan se kap. XXIII. — Skogsstjärnan el. duvkullan (Trientalis europ&ea) och några arter Pyrola el. vintergröna, t. ex. den välluktande P. uniflora, trivas väl i sällskap med linnean i granarnas mörka skugga. 505. Angående skogsplantering, denna stora fosterländska fråga, som numera lyckligtvis på flera håll med intresse omhuldas, må till lärarens tjänst meddelas följande utdrag ur en redogörelse i Nordisk Lantmannatidning. ”Om skogarnas betydelse kunde hela böcker skrivas. Här blott i korthet några antydningar. Skogarna äro nödvändiga för erhållandet av virke för våra byggnader och varjehanda redskap. Skogsodling är för övrigt en av landets naturligaste och viktigaste inkomstkällor. Det lönar sig alltså att plantera skog. Därjämte äro skogarna hälsobringande, ställa sig som värn mot våldsamma stormar samt reglera temperaturen och nederbörden till en jämnare fördelning. Skogsträdens rötter suga upp jordens överflödiga fuktighet och göra därigenom marken sundare. Skogsträdens löv och barr skydda mot glödande solstrålar och hindra markens fullständiga uttorkning och förfrysning. Skogarna giva näring åt källor och vattendrag. Skogarna bidraga till en stadigvarande vattenhöjd i sjöar och floder. Skogarna skydda vidare den mänskliga flitens odlingar emot förstörande inverkningar av översvämningar, flygsand, stormar och jordras. Skogarna förhindra jordens utmagring genom uttorkande vindars framfart. I skogen bo lantmannens trognaste och verksammaste vänner, per en mängd djur, som med vida större framgång, äl kan åstadh bidraga till utrotande av en del skadedjur på åker och äng.”