256 LAPPLAND och deras allt i alla, renarna, om dräkter, husgeråd m. m., så att huvuddragen av fjällfolkets egendomliga levnadsvanor klart framträda det ena efter det andra. Kapitlet med sitt klara språk, sina enkla satsförbindelser och de allmänt mänskliga känslor och tankar, som det ger uttryck för, borde av barnen kunna återgivas med vacker högläsning. Typiskt för Selma Lagerlöfs berättarkonst är det sätt, varpå hon låter lappen Ola Serka förbereda Åsas far på dotterns närvaro. Man skulle kunna tänka sig en och annan väckande fråga av läraren, t. ex. s. 584: »Varför var Jon så rädd för att råka barn?» — eller s. 590: »Varför talade Ola Serka så, när han visste, att fadern levde?» — eller s. 591: »Varför såg Jon nu så lugn och god ut, tror ni?» 580. Luossavara (av finska luossa, lax, och vaara, berg, fjäll) betyder Laxfjället, liksom Luossajaure (av lapska jaure, sjö) betyder Laxsjön. Kirunavara heter på finska endast Kieruna (= fjällripan) utan något tillagt -vaara; endast nyinflyttade finnar begagna former med -vaara, säger professor K. B. Wiklund. Såväl post- som järnvägsstationen heter officiellt Kiruna. Kirunavara ligger omkring 10 mil norr om Gällivare mittemellan Kalix och Torne älvar. Dess övre del är en enda väldig malmmassa, inbäddad mellan porfyriska bergarter, med en längd av 4 km. och en bredd, som växlar mellan 100 och 200 meter. Denna malmmassa är en av världens förnämsta och rikare än någon annan. Den utgöres av svartmalm med en järnhalt, som går ända upp till 70 Jo, men innehåller också fosfor och svavel. Den sträcker sig till ett djup av 300 m. under Luossajaures yta och uppskattas till många hundratals miljoner ton. Men det anses, att betydliga kvantiteter finnas också under detta djup. Med brytning av omkring 4 miljoner ton varje år räcker tillgången ett par hundra år. — Till bergets fot kommer man med spårvagn, upp till arbetsplatserna föra bergbana och elektriskt tåg. 3erget är för malmbrytningen söndersprängt i avsatser, s. k. pallar, vilka tillsammans likna en trappa. Dessa pallar ha namn efter personer, som haft med malmfyndigheterna att göra, ss. ”Landshövdingen”, ”Direktören”, ”Jägmästaren”, ”Statsrådet”, ”Professorn”, ”Geologen”. Sättet för malmtransporten är mycket intressant. Man låter malmen rutschas ner till en lastkaj och automatiskt ”tippas” i järnvägsvagnarna. Sedan de stora tågen med vagnar om vardera 1,000 tons lastvikt kommit ner till havet, lastas malmen på 8 å 10 timmar på stora ångare om 8,000 å