Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread.
/ Denna sida har aldrig korrekturlästs.
596.
597.
KAP. XLVI. MOT SÖDER! MOT SÖDER! 259
ett stort land och att ni nog kunde ha råd att lämna några
nakna skär och några grunda sjöar och sumpiga mossar och
några öde fjäll och avlägsna skogar åt oss fattiga djur, där
vi finge vara i fred!”
Fosterlandsvänner ha tid efter annan påpekat, att det
moderna jordbruket och sk abr
hota att förvandla såväl det Dalurliga landskapet som vår
svenska fauna och flora. Under 1800-talet ha t. ex. bävern
och vildrenen försvunnit ur vårt land. Vårt förnämsta
rovdjur, björnen, hotas av samma öde. Senare släkten skola ej
få se ”en verklig bild av fosterlandet, sådant det fordom varit,
medan åkerns omfång var ringa, medan det ännu fanns
ouppodlade sjöstränder och skog, som ej berörts av yxan,” yttrade
år 1880 A. E. Nordenskiöld. Han föreslog, att något staten
tillhörigt område skulle inrättas till en fridlyst domän, en
”rikspark”, i likhet med vad som då redan skett i Amerika.
Dessa ord förklingade ohörda, och det blev en tysk professor
förbehållet att lära oss svenskar förstå nödvändigheten av
att handla raskt, medan det ännu fanns områden, dit icke
industrien hunnit intränga. Tiden var då mogen för det
fosterländska företaget.
Knappt en månad efter det att denne professor Conwentz
från Danzig år 1904 hade hållit sina föredrag i Stockholm
över vad man uträttat i Tyskland i fråga om naturskydd,
blev det (av lektor G. Starbäck) väckt motion i frågan i
svenska riksdagen. Och år 1909 beslöt riksdagen, sedan en
kommitté haft ärendet under utredning, att från och med 1
januari 1910 tio områden, för vilka K. M:t hade att bestämma
gränserna, skulle i Sverige avskiljas som
nationalparker, inom vilka naturen skulle bevaras i sitt ursprungliga
skick. De största bland dessa äro de tre lappländska: Stora
Sjöfallets om 15 kv.-mil, Sarekfjällens om 19 kv.-mil och
Abiskodalens om 5,000 hektar. Av de övriga områdena må
här nämnas endast de i läseboken upptagna: Sonfjället i
Härjedalen och Kilsbergens sluttning i Örebro län.
Kvikkjokk (av lapska jåkk, å) är en by nära stranden av sjön
Saggat i Lule lappmark rakt söder om Sarek. För att
komma till Kv., ”Lapplands paradis”, söderifrån har man att
(per skjuts eller automobil) tillryggalägga 8 mil landsväg
från Murjeks järnvägsstation, och sedan återstår
ångbåtsfärd på fem olika sjöar jämte vandring över näsen mellan
dessa.
Östberget, 487 m. ö. h., ligger på Frösön. För att komma
dit från Östersund har man att vandra över den 432 m. långa
Oskarsbron, som leder över Östersundet. Sedan är det en
timmes vandring under skarp stigning upp till utsiktstornet.
Skolbarnen i Östersund få ofta sin första geografilektion
däruppe, då läraren för sin klass med sig.
”Östbergets panorama” är ett litet häfte, som turisten
gärna skaffar sig i Östersund för att kunna orientera sig i
fråga om alla de fjäll, vilka liksom på en rundmålning synas
från utsiktstornet. Man överblickar en rymd av omkring 25
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon May 25 16:24:35 2026
(www-data)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ovnilsh/0271.html