262 JÄMTLAND 602. I Sagan om Jämtland igenkännas den nordiska mytologiens vanliga motiv: Tors styrka, som fruktas i jättevärlden, och den list och trollkonst, som jättarna sätta däremot. Sagan är tydligen bildad i analogi med berättelsen om Tors besök hos Utgårda-Loke och de tre prov, som han där sättes på. Onödigt är kanske att påpeka, att den makt, som skapat de ”fåror och fördjupningar, som nu är älvar "och sjöar” i land, är det Yr de vattnet självt, som redan före istiden skulpterade ut de stora floddalarna genom sitt under långa tidrymder fortgående utgrävande arbete. Den, som malde ”kalksten och skiffer”, så att ”hela bergvidder blivit betäckta med god och fruktbar jord”, det är istidens glaciärer. De lösa siluriska skiffrarna och kalkstenarna ha lämnat rik- ligt material till moränbildningar och andra jordslag, som med stor mäktighet täcka berggrunden ända från Storsjöns omgivningar och upp mot Ströms vattudal. 603. Klumpar är ett jämtländskt namn på fristående bergshöjder, t. ex. ”Herrklumpen”, ”Vaktklumpen”. 606. Kvarnarna under stenåldern utgjordes av en något urholkad sten, där säden lades och sedan krossades medelst en mindre, helst rund, sten. Längre fram, under järnåldern, skaffade man sig roterande handkvarnar, som hade två cirkelrunda stenar. Från mitten på den undre, som låg stilla, gick upp en axel av järn eller trä, kring vilken den övre kunde vridas. Till en början kringvred man den med händerna, men småningom lärde man sig att anbri ett handti å d Sådana handkvarnar användes långt fram i medeltiden. 608. ue Prostvfkajällen — en författare: ”Jämtlands norra » mycket beaktansvärt och synnerligen etutdkönt ”fjällområde.” — - Helagsfjället, ”Sveriges Sankt Gotthard”, på gränsen till Härjedalen (1,797 m.), det högsta och väldigaste av i kapitlet nämnda fjäll, har tre toppar eller ”stötar”, av vilka den östra och största liksom i en nisch omsluter Sveriges sydligaste glaciär. Nedanför densamma en turisthydda. — Sylarna, Stor- och Lill-, den förra 1,762 m., äro berömda för sina djärva former, sin ovanligt fina och smäckra byggnad. Fjället utgör en fristående, smal, slingrande kam på gränsen mot Norge. Norrmännen ha uppgång från sin sida. Riksgränsen skär fjället. Den taggiga ”huvudkammen” är en mil lång och skickar åt sidorna ut sidokammar. 'Tvenne glaciärer finnas på östra sidokammen. I gränsen mellan gräsbevuxet och naket fjäll står Sv. T. F:s turisthydda. 609. Ristafi som pl 6 i läsebok visar, bildas av Indalsälven. Den är belägen mellan Undersåkers och Järpens stationer.