KAP. LI. EN STOR HERRGÅRD 287 han avled, någon månad innan läsebokens andra del utkom. Salomon, som var född 1849, kom vid 20 års ålder till Nääs och biträdde sin morbroder omkring 10 år med egendomens skötsel. 1872 blev han tillika föreståndare för den därstädes stiftade slöjdskolan för gossar, ur vilken skulle utveckla sig det slöjdseminarium, som sedermera förvärvade världsrykte. 1880 invigdes de för seminariet nyuppförda byggnaderna. Otto Salomon var till sin död (3 nov. 1907) seminariets föreståndare och har inlagt ovansklig förtjänst om den svenska slöjdens befordran genom sina föreläsningar, sina skrifter och sin entusiasm för saken. — Då själva ämnet slöjdundervisning åt lärare icke torde särskilt intressera barn och läseboken innehåller redogörelse både för idén med slöjdkurserna och för livet på Nääs, torde vidare uppgifter om denna för lärarekåren så välbekanta stiftelse vara onödiga. 659. Jokkmokk är en socken i Lappland, Norrbottens län, som tillsammans med Kvikkjokk utgör ett pastorat. Inom socknen ligger, i Murjek, ett seminarium för utbildande av lärare och lärarinnor för de lapska småskolorna. 666. Sagan om Västergötland. För att sätta läraren i tillfälle att studera på vad sätt Selma Lagerlöf för sitt syfte har använt den gamla sagan om Skalunda hög har den här nedan införts. Det är ju, som man finner, inte bara landskapets fysiska geografi, som förf. genom sin bearbetning av sagan får i stora drag skildrad, utan hon ger också en del antydningar om dess geologi, historia, om människornas liv och verk, varjämte hon mot slutet har velat framställa en förklarad bild av den överansträngde och gode mannens (Salomons) strävan. — Att staden Göteborg blivit så knapphändigt behandlad, beror tydligen på samma orsak som i fråga om de andra större städerna, nämligen svårigheten att på något naturligt sätt där införa Tummetott och vildgässen. 667. Skalunda socken, som ligger vid Vänern västerut från Lidköping, har en kyrka, som säges vara den äldsta i orten. Det berättas, att invånarna på södra Dal hade sin gudstjänst där, innan de byggde egen kyrka, Under hednatiden säges en stark järnkedja ha sträckts över viken ända till Dalbonäset. I socknen finnas många fornlämningar, bl. a. den kägelformiga Skalundahögen (25 m. hög). Vid grävningar har man ingenting funnit där. SKALUNDA-JÄTTEN. I Skalunda hög, nära Skalunda kyrka, bodde i fordomtima en jätte, som likväl icke fann någon trevnad där, sedan kyrkan blivit byggd. Till sist blev ringningen med kyrkklockorna honom outhärdlig, varför han flyttade och bosatte sig på en ö långt bort i nordhavet. En gång förliste ett fartyg vid ön, där jätten bodde, och bland de räddade voro Fiera män från Skalunda.