KAP. LII, EN STOR HERRGÅRD 289 avlagringarna i Västergötland är mycket stor, har landskapet . en synnerligen bördig, lättodlad jordmån. 668. Kinnekulle (i omnejden alltid kallat Kullen), som med sitt fria läge är synligt vitt omkring både från Vänern och slätten, är det för den stora allmänheten mest bekanta av västgötabergen. Det är 306 m. ö. h., nästan kägelformigt. Toppen av Högkullen, som är klädd med barrskog, bildas av ett 30 m. mäktigt, skyddande lager av trapp. K. är en av våra intressantaste bergshöjder genom sin sydligt yppiga växtlighet, sina märkvärdiga grottbildningar, sina branta ”klevar” eller stup mellan de breda avsatserna, sina ståtliga herrgårdar m. m. — Billingen, omkring 300 m. ö. h., som är det största av västgötabergen, är nära 25 km. i norr och söder samt något mer än en mil brett mellan Skövde i öster och Varnhems kloster rakt västerut från denna stad. Namnet förmodas av professor Ad. Noreen vara detsamma som dialektordet ”billing” = tvilling och hänsyftar på att berget liksom är tvekluvet genom den tydliga dalgång, som löper i ö.-v. och där landsvägen mellan Skövde och Skara går fram. — Halle- och Hunneberg äro blott hälften så höga som Kinnekulle, högst 150 m. De göra ett mycket egendomligt intryck, där de, stela, mörka och med tvärbranta sidor, vila på slätten. En dalgång om en halv kilometers bredd, där järnväg och landsväg gå fram, skiljer dem åt. Trappen är här 60 m. mäktig. Bergen sprucko troligen från varandra, när trappen avkyldes, varvid dalgången bildades. — - Mösseberg, 326 m., höjer sig brant över slätten nv. om Falköping. En mindre del av berget är planterad med barrskog, nämligen den, som tillhör de på sydöstra sluttningen liggande Mössebergs berömda vattenkuranstalt och sanatorium. — Obs., att det var jättens mössa, ”luva”, som räddade Mösse berg! — Ålleberg, sydost om Mösseberg, på Falbygden, var fordom skogbeväxt, men är nu kalt; 334 m. ö. h. 670. Trollhättan. ”Fjorton kil ter nedanför utloppet ur Vänern bildar Göta älv, som är det enda avloppet för denna vår största och Europas tredje insjö, de ryktbara fallen vid Trollhättan. Dessa imponerande vattenmassor ha Svd utövat en stark d i på fri naturvä , Vars intryck återspeglas i mången sägen och sång. Trollhättans ryktbarhet bör dock ej uteslutande tillskrivas dessa mellan skogklädda bergshöjder våldsamt framforsande strömmars utan hända i lika hög grad de ingenjörsarbeten, som varit och äro förknippade med namnet Trollhättan... Den att Trollhättefallen spärrade en naturlig och synnerligen uppskattad trafikled mellan Vänerns uppland och Västerhavet, förde redan tidigt tanken på möjligheten att övervinna detta största hinder för kommunikationerna i vårt lands vattenrikaste ström.” 19. — Olander.