Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - § 5. Himlakropparne. Tidens indelning. Vinden. Regnbågen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
snabba lopp förorsakas af förföljande ulfvar (jättar
i ulfhamn): Skall (fn. Sköll), som vill gripa solen,
och Hate (fn. Hati), som vill taga månen. Dessa
ulfvar äro födda utanför Midgård och af dem är den
senare som också kallas Månagarm (fn. Mánagarmr)
och lefver af menniskors lik, den värste.
Mundilfoeri härledes vanligen af möndull, axel, och foera,
föra bringa, flytta; namnet betyder i så fall »den, som vrider
himmelen kring hans axel». Árvakr, tidigt vaken, vaksam, af ár, ss.
adv. tidigt, och vaka, vaka. Alsvinnr eller Alsviðr, mycket
snabb, hurtig; den urspr, betydelsen af svinnr är snar, nor. svind, ty.
qeschwind. Svalinn af svalr, sval. Sköll, den jagande, af skella,
jaga. Hati, hataren, af hatr, hat. Mánagarmr, månhunden, af
máni, måne, och garmr, hund.
Att ulfvar förfölja sol och måne är en allmän
folktro; det svenska »solvarg» betyder en bisol.
Årstiderna äro två: vinter och sommar.
Sommarens fader heter Svåsud (fn. Svásuðr) och är så
säll, att allt ljuft och mildt uppkallas efter hans
namn. Vinterns fader heter Vindsval (fn. Vindsvalr)
eller Vindlone (fu. Vindloni), son af Våsad (fn.
Vásaðr); denna slägt är barsk och kallhjertad, och så
äfven vintern.
Svásuðr af sváss, söt, ljuflig. Vindsvalr, vindkall;
Vindloni, vindbringare. Vásaðr, den som bringar tö, af váss, fuktighet.
Natt (fn. Nótt) är af jätteslägt och mörk som
hennes fader Narfve (fn. Nörfi) Hon var tre gånger
gift: först med Nagelfare (fn. Naglfari), med hvilken
hon hade sonen Ud (fn. Udr); derefter med Andre
(fn. Annar), med hvilken hon hade dottern Jord (fn.
Jörð); och sist med Delling (fn. Dellingr), med
hvilken hon hade sonen Dag (in. Dagr), som var ljus
och fager efter sitt fäderne. Allfader satte Natt och
Dag upp på himmelen och gaf dem två hästar och
två vagnar, att de skulle hvart dygn köra omkring
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
