Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - § 8. Jättar - § 9. Alfver och Dvergar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
þurs eller þuss, pl. -ar, hänföres (af Grimm) till det gotiska
þaursus, torr, þaursjan, törsta, och betydelsen skulle således vara:
den törstige, dryckeslystne; jfr sv. tosse l. tösse, n. tusse. Jötunn,
pl. jötnar, hänföres till eta, äta, af roten et, med brytning jat, och
skulle således betyda: den glupske.
Då jättarne beteckna de råa, vilda naturkrafterna,
som verka störande och sätta sig emot allt, som gör
himlen mild och jorden beboelig, så äro gudarne
ständigt inbegripna i strid med dem. Gudarne tämja dessa
krafter antingen genom att tillintetgöra dem (Tor och
Rungne), eller förbinda sig med dem (Odin och Gunlöd,
Njord och Skade, Frö och Gerd). Ehuru jätteverlden
närmast är den kroppsliga råa naturen, uteslutes dock
icke derigenom ett öfverflyttande på andeverlden.
Jättarne kunna tillika uppfattas såsom ett uttryck af det
vilda och obändiga i menniskans bröst. Jfr folktron om
trollen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>