- Project Runeberg -  Öfversigt af nordiska mytologien för elementarläroverken /
17

(1872) [MARC] Author: Anton Sundén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - § 8. Jättar - § 9. Alfver och Dvergar.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)


þurs eller þuss, pl. -ar, hänföres (af Grimm) till det gotiska
þaursus, torr, þaursjan, törsta, och betydelsen skulle således vara:
den törstige, dryckeslystne; jfr sv. tosse l. tösse, n. tusse. Jötunn,
pl. jötnar, hänföres till eta, äta, af roten et, med brytning jat, och
skulle således betyda: den glupske.

Då jättarne beteckna de råa, vilda naturkrafterna,
som verka störande och sätta sig emot allt, som gör
himlen mild och jorden beboelig, så äro gudarne
ständigt inbegripna i strid med dem. Gudarne tämja dessa
krafter antingen genom att tillintetgöra dem (Tor och
Rungne), eller förbinda sig med dem (Odin och Gunlöd,
Njord och Skade, Frö och Gerd). Ehuru jätteverlden
närmast är den kroppsliga råa naturen, uteslutes dock
icke derigenom ett öfverflyttande på andeverlden.
Jättarne kunna tillika uppfattas såsom ett uttryck af det
vilda och obändiga i menniskans bröst. Jfr folktron om
trollen!


§ 9. Alfver och Dvergar.



Likasom jättarne äro ett uttryck af naturen i
hennes storhet och vildhet, så äro Alfver (fn.
Álfar) och Dvergar (fn. Dvergar) ett uttryck af
naturen från hennes milda sida. Naturens
frambringande, utvecklande och närande krafter
framställas såsom alfver, när de verka ofvan på jorden,
men såsom dvergar, när de verka nere i jorden.

Álf, pl. -ar, kommer troligen af ala, nära; jfr grek. ἄλφω).
Dvergr, pl. -ar, anglox. dveorg, ty. zwerg, är till sin härledning
obekant.

Alfverne framställas såsom sköna, ljusa och
luftiga väsenden. De äro små, späda och fina; i
synnerhet är älfvan (alfqvinnan) outsägligt skön, och
hennes röst ljuder med en späd silfverklang.
Alfverne äro mot gudar och menniskor vänliga och
hulda, såsom ljusets och luftens utvecklande krafter.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 14:21:40 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ovnordmyt/0021.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free