Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - § 10. Asar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
(fn.Höðr), Vidar (fn. Viðarr), Vale (fn. Vali), Ull (fn.
Ullr), Forsete (fn. Forseti), Loke (fn. Loki).
Asynjor (fn. Ásynjur) eller gudinnor äro:
Frigg (fn. Frigg), Saga (fn. Saga), Er (fn. Eir),
Gefjon (fn. Gefjun), Fulla (fn. Fulla), Fröja (fn.
Freyja; en vana), Sjöfn (fn. Sjöfn), Lofn (fn. Lofn),
Var eller Vör (fn. Vörr), Syn (fn. Syn), Lin (fn.
Hlin); Snotra (fn. Snótra), Gnå (fn. Gná), samt Gerd
(fn. Gerð; eg. en gyg), Skade (fn. Skadi), Jord (fn.
Jörðr), Idun (fn. Iðunn), Nanna (fn. Nanna), Noss (fn.
Hnoss), Rind (fn. Rindr), Sigyn (fn. Sigyn), Rån (fn.
Rán; eg. en gyg) m. fl.
Áss (i st. f. ans), pl. æsir, måhända af áss, pl. -ar, bjälke, ås
(i takås), och betyder æsir då: pelarne, de verldsordningen
upprätthållande stolparne, de sammanhållande verldsbjälkarne (Säve); ordet
har intet sammanhang med Asia. Ásynja, fem. af áss. Om de
särskilda gudanamnens betydelse se § 15 och följande.
Gemensamma benämningar för gudarne äro
vidare: megin, magterna, krafterna; regin, de styrande
(regentes); höpt, de häftande, sammanhållande; bönd,
band, de verlden förbindande magterna; tívar (lat. divi),
díar, goð, gudar. Hvad här tillägges åsarne gäller äfven
till en del vanerne (se § 11).
Gudaverlden. Så snart sjelfmedvetandet vaknar
hos menniskan, träder naturen fram såsom en motsats
mot henne, och hon känner sig såsom en magt gent
emot naturen. Denna själfmedvetandets magt, idealiskt
uppfattad och satt utom menniskan, är gudaverlden,
asarne. Denna andens magt söker genomtränga naturen
och böja henne under sin vilja; asarne frambringa icke
det ursprungliga, men de ordna och upprätthålla det,
Deras förhållande till naturen är en motsats, som går ut
på förening. Med vanerna (§ 11) kommer denna förening
till stånd och dermed uppnår asalifvet sin högsta utveckling.
Striden med jättarne slutas visserligen icke, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
