Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - § 12. Nornor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Norn, pl. Nornir: jfr njörva, sätta samman, hopfästa, väfva.
Urðr af verða, varda, impf. varð, pl. vurðum l. urðum, p. p.
vurðinn, betyder således »den vordna», forntiden. Verðandi (icke
Verandi) af verða, betyder »den vardande»), nutiden, ty nutiden
endast varder, den är icke, emedan när den är, är den redan förbi.
Skuld af skulu, skola, betyder »den som skall varda».
Föreställningen om nornorna har utgått från tron
på ett förutbestämd oföränderligt öde. Denna tro, som
ännu är allmän hos vår allmoge, möta vi öfver allt i
våra gamla skrifter. Häri ligger en förnimmelse af det
nära sammanhang, som eger rum i hela naturen, och den
nära föreningen mellan den kroppsliga och den andliga:
intet väsen eger bestånd för sig allena, ingen händelse
föranledes blott af någon enskild. Föreställningen om
en oundviklig, kall och sträng nödvändighet, öfver hvilken
sjelfva gudarne intet förmå, har sin grund i den för
hedendomen upplösta motsägelsen mellan naturnödvändigheten
och den fria viljan. Derpå beror förhållandet
mellan nornor och asar. Nornorna utgå från jätteverlden,
från den råa naturen, och i den samma ligger en
nödvändighet, en ogenomskådlig utveckling, som viljan allt
jemt söker komma på spåren och beherska. Asarne äro
medvetandet, som lika nödvändigt vill göra sig gällande,
men motståndet ligger i naturen. Odin söker öfver allt
blifva herre öfver den samma; han talar med Mime,
med visa jättar, med valan i underjorden, men framför
allt gäller det att utforska nornornas vilja, att lära känna
naturkrafternas beskaffenhet. Det är således två olika
verkande magter, som dragas till hvarandra, och blott i
deras förening födes det något: nornorna komma till
asarne (se § 7), först då begynna de skapa (Petersen,
sid. 113).
Jfr grekernas Moirai. De grekiska nornorna spinna,
våra utspänna sin väf från öster till vester. I senare
sagor blifva nornorna ofta förvexlade med valkyrjorna
(§ 20).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
