Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - § 19. Odins öfrige söner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Bragi, hvaraf härledes bragr, skaldestycke, är beslägtadt med
det i Dalskan lefvande brågå (för braga) hastigt röra, vara i stark
rörelse; deraf äfven bragð, snabb rörelse, listigt påfund, konst, bragd
(Säve). Iðunn, den idoga, den verksamma, af iðja, arbeta, ið,
arbete, id.
Från himlen stammar sångens gåfva, hvilken gläder,
upplifvar och föryngrar menniskans hjerta. Sångens gud
är ock genom vältalighet och visdom utmärkt. Vid
gillen plägade en bragebägare drickas och dervid löfte
afläggas om en eller annan storbragd, som kunde blifva
ämne för skaldernas sånger. - Idun betecknar den sig
ständigt förnyande verksamheten; hon är den föryngrande
och uppehållande kraften i den af menniskor omhägnade
naturen (utom Asgård verkar hon ej), ty flit och
verksamhet styrker och upplifvar. Hon försvinner två gånger,
vid hösten (bortröfvad af Tjasse) och om natten (nerfallen
från Ygg-drasil), men hon kommer båda gångerna till
baka, och börjar åter sin välgörande verksamhet. Jfr Vidar.
Hemdall (fn. Heimdallr) är vaksamhetens och
försigtighetens gud. Han kallas också den hvite
asen, är stor och helig samt född till verlden af nio
systrar. Han är gudarnes väktare och bor på
Himmelsberg (fn. Himinbjörg) vid Bäfrast eller regnbågen
(se sid. 11), der han sitter vid himmelens ände att
vakta bron för bergresarne. Han behöfver mindre
sömn än en fogel, ser lika långt natt och dag, samt
hör gräset växa på marken och ullen på fåren. Han
har en häst, Gulltopp (fn. Gulltoppr), samt en lur,
Gjallarhorn, hvars ljud höres i alla verldar.
Heimdallr, af heimr, verld, kan betyda: den, som kommer
verlden att »dallra» (Säve); Petersen härleder det af dallr, fem.
döll, ungt skott, telning, och betyder det då: uppsprungen ur, en
yttring af verlden (jfr Mardöll, sid. 67). Gjallarhorn, skallets
horn, af gjalla {gella) skalla, dåna; jfr adj. gäll.
För att gudarne må kunna träda i beröring med
menniskorna behöfves en förbindelse mellan himmel och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
