Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Luktklaveret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
II.
Luktklaveret.
Aromasia satte sig i det ena af sina smakfullt
inredda rum framför ett litet vackert bohagsting,
snarlikt ett af forntidens pianinos. Hon öppnade det
konstnärligt utsirade locket och lät fingrarne göra
en hastig löpning öfver klaviaturen. Genast spred sig
en fin doft i rummet, och doften stegrades till de
starkaste vällukter, då konstnärinnan började spela
en af Riechmanns känslofulla odorater.
Det instrument, på hvilket hon spelade, var ett
ododion eller luktklaver, af den art som italienaren
Odorato uppfann omkring år 2100 och hvilket sedan,
i mån af kemiens framsteg, betydligt förbättrats. Det
ododion på hvilket Aromasia spelade var förfärdigadt
af den kända luktklaver-föreningen i Mora, den
gamla socknen vid Siljan i Dalarne, hvilken börjat
med att göra väggklockor, sedermera sysselsatte sig
med symaskiners tillverkning, därefter arbetade i
fonografer och slutligen öfvergick till att i stor
mängd förfärdiga de i fråga varande klaveren, den
för orten kanske mest naturliga slöjden.
Aromasias luktklaver hade ett ganska stort omfång
som sträckte sig från den lägsta doftskalan, från de
tunga jord-, till och med dydofterne ända upp till
lökotinen, en först år 2369 upptäckt, ytterst fin
luktton. Hvarje tryckning på en tangent öppnade en
motsvarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
