Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - II. Luktklaveret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Det var en härlig tid,» brukade han säga. »Hvarför
har man nu förlorat förmågan att höra andar knacka?»
Men så vände han åter uppmärksamheten till sin nutid
och tog tjänst vid den skandinaviska riksdagen som
poet-maskinist vid den stora omröstningsmekaniken. Då
riksdagen naturligtvis hade sina sammankomster i
Göteborg, hufvudstaden, så delade skalden-maskinisten
sin tid mellan nämnde stad och Stockholm, hvilken han
af gammal poetisk ovana ansåg vara »intelligensens»,
såsom det fordom hette, egentliga hemvist i
Sverige och inom Skandinavien dela den äran med
Köbenhavn. Såsom man finner, hade den unge skalden
mycket föråldrade åsigter.
»Tänker ni nu åter på eder gamla ångkrafts-poesi?»
frågade Aromasia och vände sig till Apollonides.
»Ack nej, sköna Aromasia,» utropade skalden och talade
åter sitt tidehvarfs språk. »Jag tänker på er, vårt
århundrades största ododist. Det är ni som satt mina
hjärnceller i svängning, det är för er som hvarje
nervfiber i min ryggmärg kommer i rörelse. Liksom
ängen suckar efter solstrålarne, då den af vattenångor
mättade morgonluften lägrat sig öfver landskapet, så
darra mitt luktorgans fina slemhinnor efter dofterna
från edert ododion.»
Det var på det sättet en romantiker uttryckte sig
under det tjugufjärde århundradet, men Aromasia fann
talet allt för öfverdrifvit poetiskt.
»Min vän,» utropade hon, under det hennes fingrar
ständigt lekte på tangenterna. »Ni glömmer att vi ej
mer lefva i de tider, då smicker var ett medel att
inverka på kvinnorna. Om jag gjorde rätt, skulle jag
låta Oxygen skicka en regnskur öfver er.»
»Ni är grym, Aromasia! Men jag fruktar icke något
sådant. Den lefvande kraften i mitt varma blod skall
skingra vattenmolekylerna.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
