Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VI. Ett aftonsällskap
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undergifven. Hvad mannen vill, det måste också
kvinnan vilja. Däruti ligger hennes verkliga
storhet ...»
»Skulle detta vara sant?» frågade Aromasia och stod
länge eftertänkande.
Hon läste mer i boken. Alt hvad hon läste gick ut
på att visa, det mannen är den styrande och kvinnan
den lydande.
»Detta är något nytt, helt och hållet nytt, och likväl
tyckes det vara ganska gammalt,» sade Aromasia för
sig själf. »Jag förstår det icke.»
»Hvad är det som min lilla Aromasia, den lärda
doktorinnan, icke förstår?» frågade tant Vera hvilken
inkommit i rummet.
Aromasia satte boken på hyllan och vände sig till
den gamla frun, men utan att svara denna. Hon var
van att sedan sin barndom förtro sina tankar åt den
vänliga slägtingen, men denna gång kände hon sig icke
böjd för något sådant.
»Har sällskapet redan brutit upp?» sporde hon, »Då
vill äfven jag begifva mig hem.»
Hon tog afsked och ville icke inlåta sig på något
vidare samtal, ehuru den gamla frun tycktes gärna
vilja meddela sig med henne om det i fråga varande
ombudsmannaskapet för Majorna.
Den natten gick Aromasia till fots. Hon
hade fått liksom en känning af forntiden,
tyckte hon, och nytjade ett mycket gammalt
fortskaffningsmedel. Gatorna voro upplysta som midt
på dagen. Få vandrare syntes till, medan de flesta
begagnade sina luftfordon, men vägen var lugn och
trygg. Aromasia visste för öfrigt icke af någon
fruktan, och utan äfventyr nådde hon sin bostad,
satte upphissningsmekaniken i gång och inträdde snart
i sitt sofrum.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
