Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIII. Olyckshändelsen i Örgrytekvarteret
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Nämda fröken togs i förhör, men hon kunde ej gifva
några upplysningar. Hon var i ett ganska upprördt
tillstånd.
»Det var förskräckligt,» utropade hon
oupphörligt. »Hvem hade kunnat tro det?»
Hennes fasa öfver olyckan var synbarligen uppriktig,
men den kunde synas allt för stark, då man visste
huru hon hatat Aromasia.
»Nu behöfva vi ej längre frukta för att Aromasia
skall väljas,» sade fru Skarpman-Stormfågel i förtrolig
hviskning till fröken Rosendoft.
»Nu är valet mig fullkomligt likgiltigt,» yttrade
fröken Rosendoft. »Icke kunde jag tro, att vår
tillställning skulle sluta på detta sätt. Kemisten
försäkrade mig, att han vore säker på sin sak och
att han blott skulle göra luktklaveret misstänkt
hos allmänheten samt genom en väl beräknad gasström
gifva Aromasias ansigte en blå anstrykning som det
kunde komma att behålla ett par månader. Det var ni
som rådde honom att göra satsen riktigt starkt.»
»Ni är ett sjåp, min kära Rosendoft.»
Det var alt hvad fru Skarpman-Stormfågel vidare yttrade.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
