Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVI. En jagt i luften
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Falköpingstrakten. Billingen låg under deras fötter. Redan
purprades den östra synkretsen, och i morgonrodnadens
sken glänste Vetterns spegelyta. Ruinerna af det gamla
Karlsborg tecknade sig skarpt mot det lugna vattnet.
»En vacker syn!» utbrast Apollonides ofrivilligt,
och lika litet frivilligt, endast drifven af sin
gammalmodiga känsla för naturens skönhet, dröjde han
ett ögonblick för att glädja sig åt »den rosenfingrade
Eos» hvilken tycktes vinka honom på andra sidan
Vettern.
Äfven Aromasia fördes från sina tankar genom
morgonrodnadens skönhet. Det skulle hafva varit
härligt, tyckte hon, att i sällskap med den hon
älskade sväfva högt upp i luften och fröjda sig åt den
vackra morgonen samt skynda den uppgående solen till
mötes; men hon hade icke af fri vilja börjat färden,
och hennes vilja tillfrågades ej häller för färdens
fortsättande. Det var tanken därpå som störde hennes
glädje öfver den vackra tafla som rullade upp sig
småningom djupt under henne, än döljande sig i moln,
än framblickande i rosenrödt skimmer.
Apollonides ryckte sig ur sin skaldeförtjusning och
riktade åter hela sin uppmärksamhet på försöket att
hinna upp dem han förföljde. Men nu hade Oxygen å
nyo vunnit försprång, och plötsligt höjde han sig
öfver ett moln som så helt och hållet dolde honom,
att förföljaren villrådig saktade sin fart. Så blänkte
det till. De första solstrålarne träffade molnet,
förgylde det först, trängde sedan genom det, och
Apollonides såg den härligaste syn, tyckte han, ty
han såg Aromasia omgifven af morgonsolens strålar,
högt i skyn, en af forntidens gudinnor, en Maria
med bländande gloria. Och plötsligt var han henne
närmare än någonsin förr under denna natt och morgon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
