Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVII. I Köbenhavn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
sysselsatt med förberedelserna till morgondagens
stora ododion-föreställning.
Denna förmodan öfverensstämde med verkligheten.
Aromasia hade genast efter att hafva beslutit gifva en
konsert och således stanna ett par dagar i Köbenhavn
underrättat tant Vera om sin räddning, men därpå utan
dröjsmål satt sig i rörelse för att skaffa sig ett godt
luktklaver samt för att finna en skicklig kemist som kunde
hjälpa henne med tillverkningen af de nödiga doftmedlen.
Denna gång ville hon själf öfvervaka tillredningen. Hon
var så säker på sin konst, att hon visste, det hennes
doftackorder omöjligt kunde orsaka någon olycka eller
ens den ringaste olägenhet, blott de voro noggrant
tillredda samt att, framför alt, icke något svek haft sin
hand med vid beredningen.
Med raska steg gick Aromasia ned åt den stora
Blegedamsboulevarden, hvars palats, ehuru två och tre
hundra år gamla, ännu bibehöllo sitt stolta utseende,
vackra intyg om den smak som rådde i byggnadskonsten
i början af det tredje årtusendet, i synnerhet på
2,100-talet. Konstnärinnan omsvärmades af stora
skaror luftvagnsuthyrare hvilka i Köbenhavn funnos
i ännu större antal än i Stockholm och Göteborg
och som oupphörligt anföllo de personer som till
fots färdades på boulevarden. Dessa luftformän lära
hafva varit afkomlingar i rätt nedstigande led af de
körsvenner som i forntiden höllo med sina Kapervogne
vid Österport och där öfverföllo fredliga vandrare,
sleto dem i stycken och kastade styckena på sina
Kaffemöller för att under färden fram åt Strandveien,
en då ännu tämligen obebodd gata, mala sönder dem till
det finaste pulver som blandades med vägdammet och
blåste bort, ut åt sundet. Formännen på 2,300-talet
voro visserligen icke så grymma som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
