Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XVIII. Osynliga kroppar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Försökets utgång uppväckte mycken munterhet i
sällskapet, men Oxygen tycktes finna sig särdeles
nöjd.
»När kan min rock åter framstå i sin helhet?»
sporde han.
»Först om åtta eller tio dagar,» lydde svaret.
Sällskapet skrattade med full hals.
»Så lång tid räcker således kraften hos detta ämne?»
sade Oxygen.
»Ungefär så, men då kan också behandlingen förnyas,
och om man vågar underkasta sig samma behandling som
användts på kaninerna här, så kan hela människokroppen
göras osynlig under lika lång tid.»
»Förträffligt!» sade Oxygen för sig själf. »Nu
kan jag, utan att vara sedd, börja mina försök med
viljetvingaren. Nu måste det lyckas.»
Han var hela aftonen i ett ypperligt lynne,
och alla närvarande kommo öfver ens, att den där
svenske väderlekstillverkaren vore en högst älskvärd
sällskapsman. Till Aromasia närmade han sig likväl
icke. Hon följde honom ofta med sina blickar, men
det låg ett sorgset uttryck i dem. Konstnärinnan
lemnade sällskapet tidigt för att, som hon sade,
tänka på sin konsert till följande dag.
När Oxygen kom till sitt härbärge på »Danmarks
Wilde», lät han genast föra sig till hotelets
telefonbyrå och skickade därifrån sin afsägelse af
riksdagsmanskapet. Han ansåg sig icke kunna vänta
till påföljande morgon. Ämbets- och tjänstemännen
i hotelet betraktade med undrande blickar hans
besynnerliga klädsel, men tilläto sig naturligtvis
icke några anmärkningar.
»Han är från det öfra landet,» hviskade de.
»En gammalsvensk kanske,» och med den förklaringen
funno de sig nöjda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
