Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - XIX. Naturpoesi och stärkelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Aromasia och fröken Rosendoft. Men samtalet tog snart
en allvarlig vändning.
Man talade ännu en gång om forntid och framtid,
ett ämne som vanligtvis utgjorde föremål för de
samtal i hvilka Apollonides deltog och då han med
ständigt samma värme tog forntiden i försvar. Så
äfven denna gång.
Han prisade den tid, då människan ännu förstod att
uppfatta naturens skönhet och i hennes betraktande
kände sin största glädje. Han beklagade, att man nu
mer icke kände till denna uppfattning och ej mer
bekymrade sig om blommorna på marken. Trädgårdar
visste man snart ej häller af på andra ställen än
de höga husens tak. Skogarne voro i det närmaste
försvunna, och man kunde aldrig mer erfara den
högtidliga känsla som fordom rörde människans hjärta,
när hon i skogens ensamhet hörde trädtopparnes heliga
susning. Snart skulle landtmannen ej häller kunna
under himlens fria hvalf vandra mellan de vaggande
sädesaxen och fröjda sig åt hoppet om rika skördar.
»Hvad har man nu som lifvar sinnet och fyller hjärtat
med friska känslor?» utropade han med vemod.
»Man har stärkelsefabriker,» svarade Oxygen,
»ägghvitsfabriker, laboratorier som sörja för
människoslägtets sunda och billiga näring.»
»Men det gröna, med praktfulla blommor öfverströdda
täcket, jordens skönaste prydnad, är på väg att
försvinna. Med detta försvinner äfven vår lifsluft
som vi redan nu till stor del måste taga från
syrefabrikerna. Hunger skall människoslägtet kanske
aldrig mer erfara, åt minstone icke i magen. Men hvem
stillar den ideala hungern, samt först och främst
åtrån efter ett stycke fri natur? Hvar finner man
dess utom nu några stora känslor?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
