Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
naturligtvis min plågoande, mästaren, till de utvalde! Hans
sällskap afskydde jag mer än allt annat i världen och jag tänkte i
mitt stilla sinne, att jag hällre ville blifva evigt fördömd, än njuta
den eviga saligheten tillsammans med honom. Så resonnerade jag för
mig själf och började hata både gud, hans ord och allt, som förut varit
heligt för mig, samt blef under de fyra åren allt mera kättersk.
Jag fann snart att min mästare endast förstod och dömde
efter det yttre skenet. Se här ett exempel, som kom honom att
sjunka än ytterligare i min aktning. Min mor dog två år efter
min far och på begrafningen var äfven mästaren närvarande.
Jag var innerligt fästad vid min mor och sörjde henne bittert.
Jag erinrar mig mycket väl att jag ofta, då ingen såg mig, kunde
falla i djup förtviflan och fälla bittra tårar och månader efter
hennes död grät jag hvarje kväll då jag tänkte på hvad jag
förlorat i henne. Men hvem kan gråta på beställning, inte jag
åtminstone, och vid grafven fällde jag ingen tår; det var som om
tårekällan hos mig utsinat. Men huru många gånger fick jag
icke sedan höra af mästaren, då han var ond på mig, att jag var
en hård, elak varelse samt att det bodde en djäfvul i mitt inre,
eftersom jag icke hade fällt tårar vid min moders graf. Han dömde
efter skenet, den hycklaren, och jag föraktade honom ännu mera.
Ja, sådan var den uppfostran jag erhöll hos min mästare.
Redan där lades fröet till det förakt, jag sedan hyst för alla
fri-micklar. Detta har alltmera utvecklats sedan jag blifvit äldre och
af erfarenheten lärt, hur okunniga, råa och hycklande största
delen af de s. k. religiösa äro.
Några månader efter min konfirmation begaf jag mig i väg
från min läromästare. Vi hade nämligen träffat öfverenskommelse
att jag skulle stanna hos honom tills jag blifvit konfirmerad.
För att slippa från honom fortast möjligt hade jag emellertid
gått till prästen och bedt att få bli konfirmerad ett år tidigare
än brukligt var. Prästen, en vän till min far och för öfrigt
mycket human samt allt annat än schartauan, biföll min begäran.
Detta förargade i hög grad skräddaren, som därigenom måste
släppa mig ett år tidigare än beräknadt var.
Ytterligare ett år uppehöll jag mig på landsbygden,
hvar-efter jag på våren 1864 reste in till Malmö för att riktigt bli
professor i skräddarekonsten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
