Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I flera år reste jag därefter från den ena platsen till den
andra i Danmark och norra Tyskland, utan ro eller lnst att
stanna länge någonstädes. Likt en fågel som känner sig fri flög
jag lätt och sorglös fram på inbillningens och illusionernas vingar,
hvilka hvarje yngling har så lätt att förskaffa sig. Det var ett
vildt lif, men det föreföll mig härligt, ty det var ett fritt lif.
Huru det slutat är inte godt att säga om icke två saker
inträffat: jag blef intresserad för socialdemokratin och jag blef
förälskad.
Det var 1871. Kriget mellan Frankrike och Tyskland var
slut och socialdemokratin började låta tala om sig i Hadersley,
hvarest jag då arbetade. Från Hambnrg kommo agitatorer och
gjorde propaganda. Militären hölls redo för utryckning, höga
ämbetsmän med ordnar och stort socialt anseende kommo för att
vid de diskussioner, som följde efter föredragen, stuka till de
socialistiska agitatorerna, hvilka, inom parentes sagdt, icke voro
något annat än cigarrarbetare, snickare eller dylika, som ej stå
så högt på den sociala rangskalan. Spänningen var stor, hur
skulle det aflöpa? Naturligtvis komme cigarrarbetaren och
snickaren först att grundligt tillstukas och därefter att bli arresterade,
sig själfva till straff och för att af skräcka andra från att träda i
deras fotspår.
Men det blef en stor missräkning! Själfva regeringsrådet,
som vid ett tillfälle blifvit efterskickad från Schleswig, där
regeringen öfver Schleswig-Holstein hade sitt säte, blef slagen,
jämmerligt slagen af sin motståndare, cigarrarbetaren från Hamburg..
Stukad och slokörad lomade regeringsrådet i väg, följd af sina
trogna, trumpetaren för den i staden förlagda militärstyrkan, som
vid behof skulle blåsa till utryckning, måste ge sig hem till
kasernen med oförrättadt ärende och soldaterna likaså. Publiken
stod som förstenad, men vid tonerna af den tyska arbetarmarschen
»Wohlan, wer Recht und Wahrheit achtet,
zu uns’rer Fahne steht zu Hauf !»
samlades vi, ett tjugotal, kring hjälten för aftonen, cigarrarbetaren
från Hamburg, och bildade en socialdemokratisk klubb.
Jag var alltså medlem af det socialdemokratiska
arbetarpartiet, men jag skall villigt erkänna, att jag då inte hade annat
klart för mig, än att det socialdemokratiska partiet var de fattigas
och förtrycktas parti, att socialismen var ett nytt slags religion,
som alla de betryckta måste samla sig kring för att finna fri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
