Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ligt i värde i mina ögon. Jag skall här berätta eder detta mitt
första och äfven sista kärleksäfventyr, naturligtvis undantaget det,
som jag upplefde i Haderslev och sedermera räckt för hela lifvet.
Den verkstad, där jag arbetade, var belägen en trappa upp
åt gatan. En morgon fick jag se en vacker flicka komma förbi
för att hos bagaren köpa kaffebröd. En blygsam blick, ett
småleende och en nick genom det öppna fönstret och första steget
var taget. Fönsterkurtisen, om jag så får kalla den, fortsattes
omkring en veckas tid och jag tyckte att flickan blef allt sötare
och sötare. Jag gned mina geniknölar hela dagen och sökte
fundera ut hur jag skulle kunna bli närmare bekant med henne.
O, att få träffa henne ensam, att få tala med henne och säga
henne hur mycket jag tyckte om henne! Jag spekulerade
här-öfver hela dagarne och tänkte därpå om nätterna samt hade på
morgonen fullt klart för mig hvad jag skulle säga, men då den
lilla kom med sin korg, svek modet och alla de vackra fraserna
fastnade i halsen på mig. Det blef endast ett par blygsamma
blickar, småleenden och nickar. Till slut blef det: »godmorgon!»
isen var bruten och ett par ord växlades oss emellan hvarje
morgon. Sedan jag en dag tagit mod till mig och förklarat för
henne att hon var lika förtjusande som den härliga vårmorgonen,
blef det aftaladt, att vi skulle träffas påföljande dag, som var en
söndag. Yi träffades och då hon fick syn på mig, utbrast hon:
»A, De er jo halt, da kan De nok ikke danse.» Om jag fått en
hel vattenså öfver mig, kunde jag icke ha blifvit mera af kyld
än jag blef af den hälsningen. Dansa, nej, det kunde jag inte.
Man skulle alltså kunna dansa om man skulle göra sin lycka
hos unga flickor; det var dans och flirt de lefde för.
Jag var kurerad och drog mig tillbaka som en snigel i sitt
skal. Att vinna en kvinna var för mig otänkbart, kärlek,
verklig kärlek var icke mig förunnad, jag var ju halt och kunde
icke dansa.
Det som jag trodde för mig vara en omöjlighet, blef dock
verklighet. I Haderslev träffade jag en flicka, svensk som jag.
Hon fängslade mig helt och hållet och jag har aldrig haft orsak
att ångra det. Det var hon som stannade den vilda fågeln i
flykten och kom att få ett förädlande inflytande på hela hans lif.
Vi voro helt motsatta naturer, jag liflig, delvis lättsinnig och
uppbrusande, hon lugn, ofördärfvad och öfverseende. Hon var
litet religiöst anlagd, då jag gjorde hennes bekantskap, men det var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
