Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
flyttades tidningen till ett annat och bättre, men 1111 voro de
ekonomiska svårigheterna rent af förfärliga. Därtill måste jag själf
vara allt i allom. Redaktör, polemikskrifvare (och det var en af
Folkviljans styfvaste sidor, »ledarne» knep jag i regeln ur danska
Soc. Dem.), notisjägare, expeditör, agitator och tidningsbud. Jag
fick själf jämte ett par pojkar, bland dem min äldste son, larfva
rundt om i stan med tidningen till prenumeranter och
försäljningsställen, men att skaffa pengar var ändå det allra värsta.
Mer än en gång räddades tidningen som genom ett underverk.
Jag skall berätta ett par exempel. En gång var tidningen
uppsatt, men det var omöjligt att skaffa pengar till papper och tryck,
krediten var slut, alla vägar stängda, jag såg mig ingen utväg
alls, gaf tusan det hela och tog mig en promenad, helt liknöjd
för hela eländet. På gatan antastades jag af en äldre, för mig
helt okänd person, liknande en gammal handtverksmästare från
den gamla goda tiden, hvilket han också var. För öfrigt skall
jag offentliggöra hans namn: det var vattenmästare Malmberg.
Han gratulerade mig till min verksamhet och rosade min
»Folkvilja» ; särskildt tyckte han om mitt sätt att polemisera med
mot-ståndarne samt bad mig sända honom tidningen hvarje vecka till
årets slut efter uppgifven adress.
När jag upplyste honom om, att det nog icke kunde
komma ut flere nummer på grund af kassa feber, förvånade han sig
i högsta grad. Han hade trott, att tidningen gick utmärkt,
särskildt bland arbetarne, samt begynte svärja öfver folkets dumhet,
som icke förstod sitt eget väl. »Jag», sade han, »är icke arbetare,
är gammal och har nog till min dödsdag, men ändå tycker jag
om de åsikter tidningen förfäktar och kan icke begripa huru
arbetarne och de fattige äro så liknöjda, att de icke hålla en sådan
tidning eller understödja den, livarpå de ha allt att vinna, men
intet att förlora». Han slöt med: »Tidningen skall ut, kom med
hem.» Jag följde naturligtvis med, glad i hågen. Pengar
vankades och jag fick den uttryckliga ordern: »Utveckla all er energi
och kom till mig när det riktigt kniper, ty tidningen får icke
upphöra». På så sätt räddades tidningen den gången.
En annan gång kom tidningen ut — pr telefon, ett bevis
på, hvilken härlig inrättning telefonen ändå är. Det var för öfrigt
genom samma hederliga och för tidningens bestånd nitiske
person. Då tidningen icke kom ut på bestämd tid, af brist på
mynt, och jag trots han uppmaning att vända mig till honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
