Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68
•
upp ogräset». Men den som siog rekordet i brackaktighet ocli
oförskämd lögnaktigliet var »Snällpostens» redaktör, en tinne vid
namn J. Hätelin. Han bar titeln filosofie doktor, men skref det
värsta drafvel som någonsin lästs i svenskt tryck. Denne
»fylle-sofie doktor» har ännu icke skattat åt förgängelsen, utan går
ännu omkring som ett afskräckande exempel på »rusdryckernas
förbannelse».
Det mäst storartade mötet i Göteborg denna gång var ett,
som en söndags e. m. hölls ute på exercisheden. Öfver 5,000
personer voro närvarande och stämningen var den allra bästa.
Jag hade med mig 4- ä 500 exemplar af veckans »Folkvilja»
och de hade en strykande åtgång både på och efter mötet. På
måndagsmorgonen väcktes jag nämligen mycket tidigt af städerskan
på hotellet där jag bodde, med den upplysningen, att en herre
ville tala med mig. Hans ärende var att köpa »Folkviljan» och
han frågade om jag hade några exemplar kvar. Jo, bevars,
det fanns.
— Hnr många?
Jag trodde att han endast ville köpa ett par exemplar och
började räkna mitt kvarvarande lager. Det bestod af tjugo ä
trettio exemplar.
— Fins det inte fler exemplar, exempelvis i Malmö, där den
tryckes?
Det kunde jag inte svara på, men kände mig gladt
öfver-raskad af att min af många misskända »Folkvilja» hade så
intresserade vänner.
Han köpte hela mitt lager och jag kom öfverens med honom
att jag skulle höra efter i Malmö huruvida flera funnos kvar af
samma nummer. Vore så förhållandet, skulle de sändas till
Göteborg, där han köpte dem alla.
Sedan han gått sin väg, började jag spekulera öfver hvad
detta hade att betyda, ty sådana mecenater i tidningsköpareväg
var jag icke van vid. Jag kunde icke lösa gåtan och detta
skedde först några timmar senare, då jag i sällskap med min
vän C. M. Heurlin påträffade ett par utvandrareagenter. De
upplyste hvarför »Folkviljan» var så eftersökt den veckan. I
numret stod nämligen ett bref, undertecknadt af en hel del
utvandrare, hvari klagades öfver den behandling de fått undergå
på sin resa till Amerika med en af Allanliniens båtar.
Det var en agent för nämnda linie som varit så ifrig att få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
