Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att gagna något och han fick, på grund af att han gick där bland
de högtidsklädda massorna i sin sotiga hvardagsdräkt, heta buse,
som naturligtvis söp upp allt hvad han förtjänade och därför
icke hade annat att taga på sig än hvardagskläderna.
Och ändå kunde ingenting vara falskare än detta, ty Ahlund
skötte sig mönstergillt. Stackars Ahlund, han har sedermera
drabbats af en stor olycka! På den fabrik i Lund, där han
arbetade, fick han för några år sedan ena armen krossad i en
maskin. Han innehar nu befattningen som portvakt vid samma
fabrik.
W. Ahlund var, såsom af det sagda framgår, en man som
i rörelsens genombrottstid, liksom C. M. Heurlin, helt offrade
sig för idéerna. Han var alltid i verksamhet och bland annat
brnkade han hvarje söndag sälja »Folkviljan». Han höll sig
därvid nte på Djurgården, hvarest då som nu under
sommar-söndagarne rådde ett brokigt lif. En ung flicka, med hvilken
han var bekant, hade han också lyckats förmå att blifva
tidnings-försäljerska. Flickan, som bodde hos en gammal tant, hos hvilken
hon var som barn i huset, blef en söndag öfverraskad af tanten,
som till sin stora förskräckelse fick se sin niéce gå omkring och
utbjuda den förfärliga »Folkviljan». Det blef naturligtvis stor
uppståndelse och gaf anledning till att bekantskapen mellan A.
och flickan hastigt och lustigt afbröts.
Ahlund har äfven försökt sig som författare och skrifvit
»Rikedomens tyranni», hvilken på sin tid utkom som broschyr
samt öfversatt John Mosts »Arbetsmannen», som första gången
stod tryckt i »Folkviljan».
För att nu återgå till det of van nämnda mötet, torde det ej
vara ur vägen, att anföra ett referat af detsamma, infördt i
»Tidning för alla», utgifven af den mångfrestande Janne
Bruze-lius, som naturligtvis sökte ställa sig väl med Smith och hans
ringrörelse.
För långt att anföra i sin helhet göres här ett sammandrag
af referatet.
»Det är söndagen den 22 juni.
Medan stadens klockor ringa till aftonsång, svajar ute vid
Lill-Jans, från en stapel grofva timmerstockar det blodröda
baneret. Ett stenkast längre uppåt skogsbrynet se vi öfverst på
den sluttande stenhällen en man som med blottadt hufvud och
Utsträckta händer talar till ett tusental åhörare, som nyfikne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
