Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för måste jag liålla mötet längre bort, på en piats som blifvit
mig anvisad af polisen. Mötena flyttades allt längre bort och
slutligen måste de hållas på en plats utanför — cellfängelset,
antagligen för att såväl jag som mötesdeltagarne skulle komma
ihåg hvad vår frid tillhörde.
Trots polisens trakasseri att jaga mig från den ena platsen
efter den andra, voro ändå alla mötena mycket bra besökta.
Här gjorde jag för första gången bekantskap med Atterdag
Wer-melin och enligt hvad han själf sedermera påstod väcktes den
gången hos honom intresset för socialismen. Från ett af mina
Uppsalamöten har jag också att anteckna första sammanträffandet
med Anton Andersson, nuvarande medredaktören i »Ny Tid».
. I slutet af augusti började jag så småningom draga mig
nedåt Skåne. På vägen höll jag många möten, men det mäst
intressanta torde dock ha varit det jag höll i Sölvesborg i
Blekinge.
Som sagdt, en härlig sommardag i augusti månad 1883
anlände jag norr ifrån till den lilla idylliskt och naturskönt belägna
staden. Sedan jag skaffat mig rum och ställt in mina reseffekter,
hvilka inom parentes sagt mest bestodo af gamla »Folkviljor»,
styrde jag kosan ut i staden för att skaffa reda på en plats, där
möte kunde hållas. Klockan var omkring 3 på e. m. och
solhettan var förfärlig, då jag gaf mig ut på spaning. På gatorna
kunde jag ej upptäcka en enda människa; endast bakom disken
i de eljes folktomma handelsbutikerna kunde jag genom de öppna
dörrarne se dåsiga, halfsofvande biträden. Den lilla staden var
för öfrigt som utdöd. Då jag kom till torget, fick jag ändtligen
se en varelse tillhörande släktet homo för att icke säga sus. Det
var en polis, som med släpande steg gick fram och tillbaka på
det knaggliga, ojämna torget, utanför stadens enda krog eller
gästgifveri, antagligen i hopp om att någon hygglig medmänniska
skulle komma och förbarma sig öfver hans törstiga strupe. För
öfrigt såg han ut som tråkigheten själf, och han kunde minsann
gärna gått hem och tagit sig en stunds hvila utan fara för den
allmänna ordningens och Sölvesborgarnes säkerhet.
Jag styrde mina steg direkt mot ordningens upprätthållare
och bad honom säga mig, hvar jag skulle kunna få en plats
upplåten en afton ett par timmars tid.
— Hvad har han att förevisa? frågade polisen mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
