Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det socialdemokratiska partiet i Danmark, hvars
styrelsemedlemmar jag väl kände, hade ett par gånger hjälpt mig med mindre
belopp. Jag for alltså in till den danska hufvudstaden med det
fasta beslutet att pängarne till »Folkviljans» fortsatta utgifvande
skulle tagas där.
Först hölls ett stort möte, i hvilket jag hade tillfälle att
redogöra för min stora agitationsresa och de rön jag gjort under
densamma. Stämningen var utmärkt och jag rönte stort erkännande
för min verksamhet, hvarjämte det skarpt framhölls
nödvändigheten af att Sveriges arbetare organiserades och vunnos för soci
alismen. I Danmark hade arbetarne nämligen på den tiden stort
obehag af svenskarne, ty så fort en strejk uppstod sändes
strejk-bry tarevärf vare öfver till vårt land för att skaffa strejkbrytare
hvilket äfven lyckades.
Efter detta möte framkom jag till socialdemokratiska
arbetarpartiets, styrelse med mitt förslag, som kort och godt gick ut på
att danska partiet skulle understödja arbetarrörelsen i Sverige
genom att garantera för »Folkviljans» utgif vande under ett års tid.
Härpå ville styrelsen emellertid icke gå in, något som jag
egentligen var förberedd på. Styrelsen motiverade sitt afslag därmed,
att man ej borde på konstladt sätt uppamma en rörelse i ett annat
land genom att lämna pekuniärt understöd åt densamma, utan
måste denna rörelse bäras och uppehållas af landets egna arbetare.
Jag å min sida gjorde gällande, att socialismen var internationell
och då det var fråga om att väcka proletariatet till medvetande,
finge inga gränser stå hindrande i vägen.
Jag erhöll, som sagdt, afslag och då jag var beredd på detta,
hade jag en annan plan i bakfickan, en plan som jag mäst byggt
mitt hopp på. Och denna var att vända mig till de i Köpenhamn
bosatta svenskarne för att få dessa att lämna det nödvändiga
regelbundna pänningeunderstödet. Jag visste att det i Köpenhamn
fanns omkring 20,000 svenskar och att en mycket stor del af
dessa voro socialdemokrater. De skulle säkert förstå
nödvändigheten af att Sveriges arbetare vunnos för socialismen och äfven
knnna förmås att lämna bidrag därtill.
Jag satte mig nu i förbindelse med en hel del såväl svenskar
som äfven för saken intresserade tyskar och danskar. Bland de
senare vill jag särskildt nämna boktryckaren Simon Bernstein,
cigarrarbetaren F. Möller m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
